livsfokus.se

Idag var jag med föräldrarna och hämtade Pepsi på Albano Djursjukhus och hon blev mycket glad och ivrig när hon fick se oss. Vi pratade en stund med en veterinär om Pepsi och benet och vad vi ska tänka på nu närmsta tiden.

Veterinären berättade även att Pepsi inte ville vara ensam, så de hade haft henne på ”torget”, som hon sa, där det fanns personal hela tiden så att hon hade dem runt omkring sig.

Visst är Pepsi ensam hemma när föräldrarna åker iväg och handlar. Fast hon föredrar ju sällskap förstås.

Lite längre fram när stygnen har läkt bort ska vi även dit och träffa en sjukgymnast för att lära oss hur vi på bästa sätt ska jobba med Pepsis rehabilitering på hemmaplan.

Jag var med dit för att ta del av informationen, då jag dels om ett par veckor ska passa Pepsi en helg och dels kommer att vara där en hel del nu i början när hon är konvalecent, så att föräldrarna kan åka iväg och uträtta ärenden och gå promenader. Pepsi får gå 5-6 minuter åt gången cirka 4-6 gånger om dagen. Allt beroendes på vad hon orkar med.

Sedan underlättade det på vägen hem i bilen att jag var med för Pepsi visste inte riktigt hur hon skulle sitta eller ligga i baksätet. Hon var fastspänd i sin bilsele och jag satt sedan och höll undan bilbältet för att undvika att det hamnade ovanpå operationssåret. Pepsi har nämligen inget bandage eller plåster ovan på stygnen.

Väl hemma lånade jag föräldrarnas bil i ett ärende och sedan var jag där hemma ett bra tag, på middag och även efteråt en stund. Pepsi vankade omkring och hade svårt att bestämma sig för var hon skulle lägga sig.

Vi tog undan hennes korgar och la dynor och hennes fällar direkt på golvet. Hon ska nämligen undvika hopp och skutt och ansträngande rörelser. Det är mycket vila som gäller nu för Pepsis del.

Och hur lätt är det med en liten glad hund som tycker om att röra på sig? Det gäller att vara vaksam på henne och tänka till vad gäller möbleringen.

Inne i föräldrarnas rum hade mamma lagt upp en pall i en fåtölj som Pepsi gärna ligger i. Vanligtvis hoppar Pepsi gärna upp i föräldrarnas sängar också. Och till hjälp har hon haft en fotpall som stått vid mammas säng. Den pallen är nu borta och hopp upp och ner från sängarna är ”No no” för Pepsi.

Soffan i matrummet är full med diverse saker, bland annat Pepsis korgar överst, för att undvika att Pepsi hoppar upp i soffan, som hon gärna gör annars. Vid trappan upp till övervåningen står en träskiva för att undvika att Pepsi ska gå upp för trappan.

Vi märkte att det var klurigt för Pepsi att veta hur hon skulle lägga sig ner och naturligtvis har det ju med operationen att göra. Men jag kom även på att hon helst ligger på höger sida och det blir lite svårare så här i början när hon är nyopererad. Det där löser sig och hon finner själv på råd hur hon ska lägga sig ner för att kunna vila och sova på ett bra sätt.

Mamma var iväg ikväll i ett ärende och hade utan att tänka sig för lämnat garderobsdörren i hallen öppen. Jag stod inne i köket och hör lite bök och stök i hallen och går dit och ser att dörren till garderoben är öppen. Där inne stod Pepsi bland skor och var på väg att lägga sig till rätta.

Sicken söt liten filur!

Jag var vänlig och bestämd och sa att hon fick komma ut därifrån och det gjorde hon. Sedan stängde jag dörren till garderoben. Pepsi var fram och nosade på den stängda dörren, men den förblev stängd.

När jag senare berättade för mamma om vad som hänt, sa hon att när hon är hemifrån och om dörren till garderoben står på glänt går Pepsi gärna in och lägger sig där. Det är väl en trygghet för henne. Men hur bekvämt är det att ligga på skor?

Ja, som sagt, det gäller att tänka till och vara uppmärksam på Pepsi så att hon gör minsta möjliga rörelser, till en början i alla fall.

Jag hade tänkt fixa med bloggen ikväll, med diverse foton och svara på kommentarer. Fast det får bli när jag känner mig piggare. Jag har varit hemifrån ganska länge idag och det är en anspänning att ha koll på Pepsi så här i början efter operationen.

Tags: Information, Pepsi, Rehabilitering, Vila