Jag läser och följer många bloggar, ibland regelbundet och ibland mer sporadiskt. Allt beror på dagsformen och hur mycket jag sitter vid datorn eller inte.
En blogg som berör mig mycket är Vimmelmammans blogg. Lotta skriver om sitt liv, sin familj och om cancern som hon har och kämpar emot.
Jag har själv inte haft cancer och känner därför att det är svårt att helt och hållet sätta sig in i situationen för de personer som har cancer.
Däremot med en närstående och älskad person i närheten som har haft bröstcancer och klarat sig, känner jag att jag har fått en ökad förståelse och en helt annan insikt och ödmjukhet än vad jag hade tidigare.
Visst har jag känt mig ödmjuk inför sådant tidigare. Men jag upplever att även som närstående till någon som går igenom en sådan pers och omställning i livet, har även jag förändrats och fått nya insikter och värderingar om vad som är viktigt i livet.
Lägg där till det som jag själv har varit med om med 2 bilkrockar, vilka jag klarade mig mycket lindrigt igenom, så kan jag jag tala om att jag idag värderar livet på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan.
Livet är här och nu för mig och jag är tacksam för mig själv, den jag är och för mina nära och kära, min familj, mina vänner och alla runt omkring mig.
Idag har Lotta skrivit om en minnesbox som hon gör i ordning åt sin son och det tycker jag är en underbar och kärleksfull gåva. Och som några kvinnor skrivit i kommentarer till detta inlägg, att oavsett om man som mamma är frisk och har hälsan eller inte så är det en fin gåva att ge sina barn.
Jag skrev till Lotta att jag hoppas att hon själv får vara med när sonen Lennox öppnar den om några år.
Detta med en minnesbox ska jag ha i åtanke senare när jag så småningom får egna barn. Då ska jag göra minnesboxar med små skor, en bok om barnets första år och om vilka sånger som varit favoritsånger, första orden och meningar och så vidare.
Det är roligt att senare kunna titta på tillsammans och prata om vad som hände och vad som var viktigt för barnet under de första åren.
Ja, Vimmelmamman berör verkligen. Har läst den sedan i höstas.
*kram*