Ikväll var det dags för terminens första rep med kören Du kan sjunga gospel.
Jag var lite tveksam innan jag gick iväg, på grund av en varierande dagsform och ett akupunkturbesök hos sjukgymnasten som tog på krafterna.
Fast sedan vet jag hur upppiggande och roligt det är att få samlas med Gabriel, Jocke och kören och få sjunga och skratta mycket.
Så jag är glad att jag trots allt tog mig iväg till kyrkan ikväll.
Vi var många som hade längtat efter detta sedan kören slutade i höstas.
Precis efter uppvärmningen tog Gabriel fram en sång som vi kommer att sjunga under våren för övning i artikulation.
I höstas sjöng vi Bozza Nova och i våras sjöng vi Conga.
Den här terminen är det dags för The Ketchup Song av Las Ketchup.
Det blev en tungvrickarövning med mycket skratt och ännu mer skratt blev det sedan när vi skulle göra rörelserna till.
Simultankapacitet … vad är det? … tänkte jag för mig själv och skrattade och fokuserade på texten istället. 
Den första nya sången vi övade på ikväll och som vi ska framföra på konserten i vår är I’m outta love med Anastacia.
Efter diverse övande på stämmor och rytmer och uttal av text tyckte Gabriel att vi var mycket duktiga och att det lät proffsigt. 
Under körrepet tänkte jag flera gånger på hur glad jag kände mig över att jag hade gått iväg till repet, för jag mådde så bra där jag befann mig och jag kände mig upprymd.
Precis efter att Gabriel avslutat och tackat för ikväll kom pastorn upp på scenen för att berätta något.
Han sa:
Ni har haft en mycket rolig och trevlig kväll ikväll och nu måste jag berätta något tråkigt.
Det har skett ett väpnat rån här ute och ingen har kommit till skada, men de fick med sig pengar.
Det är avspärrat och nu ska jag förklara hur ni ska gå ut ur kyrkan, så alla stannar kvar och lyssnar lugnt på vad jag har att säga.
Det han sa sedan var att vi fick gå ut genom sidodörrarna både på parkett och uppe på läktaren och gå ut genom sidodörrarna vid entrén. De andra dörrarna precis mitt framför receptionen var avspärrade.
Glädjen byttes mot chock, ilska, ledsamhet och rädsla inför det ofattbara och fruktansvärda som hänt.
Många med mig gick omskakade därifrån.
Det känns som sagt fruktansvärt och ofattbart att någon går in i en kyrka och rånar … och att det hände i Filadelfiakyrkan där vi var ikväll?!? Vart är samhället på väg?
Men de som utförde rånet tänkte knappast på att de gick in i en kyrka, utan de hade bara siktet inställt på att få med sig pengar.
Vilken chockartad upplevelse att behöva bli utsatt för ett rån.
Mina varma tankar går till de som blev utsatta för rånet, och även till vår körledare Gabriel Forss och hans bror Jocke som var med oss inne i kyrksalen, men som står de här tjejerna nära.
Trots chocken som kom efter beskedet om vad som hänt, bär jag ändå med mig glädjen från körrepet.
Så här står det på aftonbladets hemsida ikväll:
Oj, det är inte det första stället man räknar med att det ska rånas. Otäckt! Tur att det inte blev någon skadad.
Kramis
Men fy!
Detta med rånet.
Kul det är körövningar igen där.