Ja det säger sig ju självt att värk är osynlig.
Fast en del värk kan vara påtalig och rätt synlig för omgivningen och då tänker jag på ett brutet ben eller en bruten arm till exempel.
Värk inne i kroppen på olika sätt är däremot osynlig och blir därför diffus och svår att förstå och ta in för de som inte har den själva.
Jag såg på Uppdrag granskning ikväll som tog upp ämnet whiplashskador och om operationer som en del patienter med whiplash väljer att genomgå även om det finns en hel del risker i dessa operationer.
Jag såg inte hela programmet. Men de pratade en hel del om personer som har fått svåra whiplashskador som gett dem väldigt mycket värk.
Och det är klart att dessa personer griper efter varje halmstrå de kan om de får höra att en operation kan hjälpa dem till ett bättre liv. Sen är det olyckligt att en del av dessa personer fått komplikationer efter dessa operationer.
I programmet framgick att både läkare och olika patientgrupper är delade angående detta om operationer hjälper eller inte.
Själv har jag varit med om 2 bilolyckor för de som inte vet om det. Redan efter första bilolyckan kom värken inom en halvtimme, så där var whiplashvärken påtaglig redan från start.
En del som blir påkörda kan ju få värk senare, antingen efter en kortare period eller längre.
När jag blev påkörd andra gången kom värken omedelbart och där och då kunde jag verkligen tala för begreppet pisksnärt. För det snärtade till från nacken och ner genom hela ryggraden.
Nåväl, det är nu 7 respektive 5 år sedan dessa hände.
Visst har jag värk fortfarande. Men det jag kom att tänka på när jag såg Uppdrag granskning ikväll är att jag ändå känner mig relativt skonad. Kanske att det låter konstigt för en del.
Fast när jag hörde om hur en del personer i programmet har det så känner jag att min värk för det mesta kan vara överkomlig. Sen att jag en del dagar har rejäl spänningsvärk i huvud och nacke som inte ger med sig och som jag har haft idag. Det är som det är och det går över.
Jag har ju även fått annan värk utav whiplashvärken, myofasciellt smärtsyndrom och Dercums sjukdom. Och dessa tror jag är ännu mer diffusa för personer som inte vet vad det är.
Myofasciellt smärtsyndrom är utbredd smärta som uppstår i hela kroppen efter till exempel en whiplashskada.
Dercums sjukdom är fettvävsreumatism som antingen är ärftlig eller som uppstår efter ett trauma och en whiplashskada är ett trauma.
Hur som helst tar jag en dag i taget och även en stund i taget och vissa dagar är värken nästan osynlig även för mig. 
Dessa dagar kallar jag för de bästa dagarna! 
Jag har anpassat mig och har hittat mitt eget sätt att hantera vardagen och dess sysslor.
En och en annan person har under årens lopp frågat om jag inte har några tankar på att operera mig.
Jag har sagt att jag har inga sådana tankar och jag känner definitivt efter kvällens Uppdrag granskning att jag har inga som helst planer på att operera mig.
Värken må vara osynlig, men den finns där ändå, ibland mer och ibland mindre.
Imorgon ska jag ringa min handläggare på Försäkringskassan. Hon ringde mig idag och jag missade samtalet.
Efteråt tänkte jag att det var kanske tur ändå att jag missade samtalet. För jag var inte hemma och jag känner att jag vill sitta i lugn och ro och med mina anteckningar när jag pratar med handläggaren.
Hon har säkert läst mitt brev och sen visar det sig hur mycket hon har tittat i häftet som jag skickade med och vad hon har läst om mig i mina papper som finns hos Försäkringskassan.
Såg oxå programmet. Skulle inte heller våga operera mig, men kan förstå de som gör det. Värk är hemskt och ibland blir det olidligt och det är väl då man kan ta till det där halmstråt om det finns där.