Det här tackkortet gjorde jag den 26 januari och bara några dagar senare fick jag verkligen anledning att använda mig av kortet.
Jag var ute på promenad med Pepsi och gick runt kvarteret hos föräldrarna.
Med mig hade jag mobiltelefonen och jag hade ett pågående samtal som plötsligt tog slut.
Om jag hade tittat efter hur det såg ut med batteritiden på både mobilen och mitt trådlösa headset, hade jag upptäckt att mobilen inte längre fanns i jackfickan.
Det enda jag tänkte på var att jag skulle ha laddat både mobiltelefonen och det trådlösa headsetet tidigare på dagen.
Först när jag kom hem med Pepsi till föräldrarna upptäckte jag att mobilen var borta.
Mobilen hade alltså ramlat ur fickan och täckningen mellan mobilen och headsetet hade upphört när jag kom längre ifrån telefonen.
Jag kastade mig ut genom dörren igen och mamma hann ge mig pappas mobiltelefon så att jag skulle kunna ringa efter min egen mobiltelefon.
Jag gick nästan hela rundan baklänges och ringde på min mobiltelefon 3 gånger, utan att någon svarade. Å andra sidan gick det fram signaler.
Så jag tänkte att hade det varit en oärlig person som tagit telefonen, då hade den personen stängt av mobiltelefonen. För det har jag varit med om förut i samband med en borttappad mobiltelefon.
Jag ringde hem till föräldrarna och berättade för mamma att jag inte hittade telefonen och vid det laget var jag gråtfärdig.
Vad är väl egentligen en mobiltelefon kanske någon tänker. Och visst kan jag hålla med … det är materiella ting.
Fast alla telefonnummer, kontakter och anteckningar som finns i mobilen, sånt känns trist att förlora. De flesta nummer finns i och för sig i min dator också, men ändå.
När jag gick där tänkte jag att nog för att jag hade börjat röja och rensa hemma, men att göra mig av med mobiltelefonen också hade jag inga som helst planer på. 
Hur som helst ringde jag till Tele2 och spärrade mitt abonnemang tillfälligt. Under tiden ringde mamma men jag kände inte för att avbryta samtalet med Tele2.
När jag sedan ringde upp mamma sa hon att en granne hade hittat min mobiltelefon när hon var ute och gick med sin hund! 
Gissa om jag blev glad och lättad!!! ♥
Mamma hade också provat att ringa på min mobiltelefon och då svarade grannen ifråga. Så jag gick dit och hämtade min mobiltelefon och tackade så mycket för hjälpen.
Väl hemma hos föräldrarna sa jag att detta var värt ett tackkort och en tulpanbukett och det höll de med om.
Sagt och gjort. Dagen efter köpte jag en bukett tulpaner och skrev en hälsning i kortet som finns ovan på bild och gick med till grannen som blev så glad, men som inte förväntat sig något sådant.
Jag sa att jag gärna ville visa min uppskattning för att hon tog hand om min mobil.
Kortet har jag gjort med Distress Inks och Tim Holtz Alfabets-masker. Och sedan har jag stämplat en bård i kanterna.
Vilken tur att det var en ärlig person som hittade den.
*kram*