livsfokus.se

Det är kanske kaxigt att skriva att jag bara blir förkyld en gång om året.

Men så är det … jag får i genomsnitt bara en rejäl förkylning varje år. *peppar, peppar, ta i trä*

Å andra sidan har jag en del annan värk som kommer och går, så det jämnar väl ut sig.

I fredags kom så årets förkylning smygandes. Det började med rejält ont i halsen, öronen och kroppen.

Jag kände verkligen skillnaden mot när jag ibland har lite ont i halsen och den andra värken som blir på grund av whiplash-skadan.

Så lägligt då … tänkte jag … som hade tänkt att vara effektiv när jag passade Pepsi i helgen.

När föräldrarna åkte iväg över lördag-söndag hade jag tänkt att gå igenom diverse lådor och annat som jag har kvar där hemma med mina saker.

Istället har jag tagit det lugnt och fokuserat på promenaderna med Pepsi.

Igår lördag utökades infektionen eller utrensningen som det också kan kallas med själva förkylningen … snuvan, nysningarna och hostan.

Så nu är utrensningen komplett.

Mindre lägligt som sagt när det är en hel del saker på gång både här hemma och med föräldrarnas flytt.

Men när kommer en förkylning någonsin lägligt?

Det är bara att gilla läget och ta det lugnt och vila nu till en början.

Jag ska dricka lite salviate här nu innan det är dags att sova.

Salviate är antiseptiskt och bra för halsen.

Dessa två grattiskort gjorde jag igår, det blåa till min bror som fyllde år igår och det rosa till M som fyllt år tidigare.

Jag använde mönstrat papper från Ladiebug and friends, som heter For Someone You Love.

På ena sidan av pappret är det notsystem och på andra sidan är det grattishälsningar på olika språk.

Jag använde den senare sidan med grattishälsningar. Bakom la jag en matchande ram av cardstock i blått respektive rosa.

Bokstäverna är stansade i cuttlebugen med mitt favoritalfabet, Roxie.

Fjärilarna har jag stansat ut dubbelt och limmat ovanpå varandra för att få lite dimension. Dels i blått respektive rosa cardstock och sedan med andra sidan av det mönstrade pappret med notsidan.

Stansen jag använt är Martha Stewarts Monarch Fjäril.

Korten blev lika men i olika färger.

Helgen gick till största delen åt att vara med på Stockholm International Gospel Choir Festival och igår gick tiden innan jag kom igång med korten.

Men när jag väl bestämt mig för val av papper, så jobbade jag på rätt bra och snabbt tycker jag, med tanke på dagsformen efter en intensiv helg.

Ja det pågår ommöblering här hemma.

Igår försvann soffan och soffbordet. Soffan flyttades till föräldrarnas nya lägenhet och soffbordet har lämnats till Erikshjälpen.

Men … tänker säkert någon … ingen soffa längre?

Den frågan fick jag från några vänner när jag berättade om mina tankar på att möblera om.

Nej, eftersom min lägenhet är liten och jag så sällan har suttit i soffan, fick det bli så här.

Det gäller att tänka till i en liten lägenhet. Compact living är det som gäller på 28 kvm.

Soffan har stått innanför soffbordet som har stått innanför ett pysselbord.

Behöver jag säga att lägenheten har känts övermöblerad?

Istället ska jag ha ett ordentligt pysselbord där soffan har stått och hyllor på vägen ovanför.

Det bord som jag har haft som pysselbord hittills får stanna kvar. Det är ett litet skrivbord som är lätt att flytta fram och tillbaka och jag kan nu ha det som matbord och runt detta bord får de som kommer hit sitta på klaffstolar med dynor på.

På eftermiddagen igår åkte vi sen till IKEA och köpte ett elektriskt höj- och sänkbart skrivbord och på Bauhaus blev det 4 hyllplan.

Imorgon ska jag få hjälp av en vän att skruva ihop skrivbordet och få upp hyllplanen på väggen.

Bildbevis kommer sedan när allt är på plats.

Nu är jag hemma igen och det har varit mycket trevliga dagar hos släkten i Småland och Skåne.

Fast det är skönt att vara hemma igen. Borta bra, men hemma bäst som det heter.

Eller som Pepsi säkert skulle uttrycka sig: Hemma bäst, hemma bäst.

Pepsi tyckte nog att det var lite jobbigt med farbror och fasters hund, en kungspudelhane på 8 år, Jazz, som var mycket intresserad av Pepsi och gärna hade lekt med henne … om hon hade varit intresserad.

Men det är ju som så med Pepsi att hon blev upplyft av förra ägarna så fort det kom en hund.

Och därför har hon aldrig fått lära sig att vara social med andra hundar på rätt sätt … från början.

Pepsi var 5 år när hon kom till föräldrarna och vid den åldern är det tyvärr svårt att lära hundar vissa saker, som att leka med andra hundar.

Däremot har hon utvecklats otroligt de här åren hon har varit hos mina föräldrar och hon har lärt sig att leka med oss, så att säga … och att ändå få hälsa på andra hundar när vi är ute på promenader med henne.

Nåväl, nu är vi hemma igen och det tycker vi är skönt … speciellt Pepsi.

Jag har fotograferat massor som vanligt och min tanke är att varva fotoredigering med strukturering och rensning av saker.

Får se hur det går med den saken.

Nu däremot är det dags att sova och se till att få återhämtning efter den långa resan med bil idag.

Jag sitter nu i bilen med föräldrarna och min bror och Pepsi och vi är på väg för att besöka släkten i Småland och Skåne.

För en liten stund sedan åkte vi förbi Jätten Vist.

Varje gång vi åkte ner till Skåne när vi syskon var små, så var det order till föräldrarna att de skulle väcka oss, innan vi passerade jätten. För vi ville verkligen titta på honom jag och mina syskon.

Förutom att han är mycket hög vet jag inte om det var något annat speciellt med honom. Men titta på honom, det skulle vi.

Så här står det på wikipedia om Jätten Vist:

”Jätten Vist är enligt legenden en jätte som skapade Visingsö då han skulle kliva över Vättern. Han tog då en stor tuva och kastade ut den i sjön för att kliva på, och en tuva som numera återfinns som Visingsö.

Sedan 1969 finns en staty, gjord av Calle Örnemark, föreställande jätten Vist med sin tuva, belägen på östra stranden i närheten av Huskvarna. Den syns då man åker förbi på E4.

Tuvan var till för hans fru som inte hade lika stora kliv som Vist. Hon skrek från andra sidan att han skulle ta en tuva och slänga i Vättern så att hon kunde ta sig över.”

Det är verkligen smidigt att kunna blogga så här när jag åker bil och det kan jag göra tack vare att min bror har en liten och smidig bärbar dator med mobilt internet till.

Det blir mer av de under de närmaste dagarna.

Nu däremot är det dags att sova lite, innan vi är framme.

Hej och hallå,

Jag är allt annat än flitig med bloggen för närvarande.

Det är mycket att göra inför föräldrarnas flytt, dels saker som jag hjälper till med och sedan går jag igenom mina lådor som stått hos mina föräldrar i flera år. Jag hade fler lådor där än vad jag mindes.

När vädret är så här varmt blir saker inte gjorda i någon hög hastighet. Men det går ändå framåt och det känns bra.

Jag känner mig verkligen nostalgisk när jag går igenom alla lådorna.

Jag hittade dagboksanteckningar och brev med mera sedan jag bodde i USA som au pair i ett år, 1996.

Det blev verkligen en resa längs minnenas kavalkad när jag läste en del av detta.

Sedan går jag igenom saker här hemma hos mig också. Det är som en snöbollseffekt.

Och ibland får jag sådana idéer och tankar som att börja rensa sent på kvällen dessutom.

Å andra sidan är det svalare på kvällarna än på dagtid.

Härom kvällen var en sådan kväll. Jag öppnade dörren in till klädkammaren som är mer som en prylkammare.

Bland annat hittade jag fler dagböcker sedan tiden som au pair i USA. Det är verkligen roligt att läsa nu 14 år senare.

Idag har jag stått med näsan över diverse kartonger och lådor i garaget hemma hos föräldrarna.

Jag har rensat och sorterat och kommit en bit på väg och fortsätter imorgon.

Jag blev nostalgisk när jag hittade olika saker och speciellt när jag såg en liten barnbok som jag kommer ihåg att jag tyckte mycket om.

När jag visade den för mamma log hon, för hon kom också ihåg den och sa att jag ville höra den varje kväll.

Boken handlar om en liten flicka som är bestämd i allt hon gör … och gissa vem som var bestämd som liten flicka … jo jag … Anna.

Rätt så givet då kanske varför jag gillade boken så mycket.

Jag får fotografera boken imorgon och lägga ut en bild här i bloggen.

Nu är det dags att sova, så att jag med nya krafter orkar fortsätta med rensningen imorgon.

Jag har tagit en paus i rensandet bland saker hemma hos föräldrarna.

Även om jag inte har bott där på många år så finns det fortfarande saker där som är mina.

Garagevinden tömdes härom dagen på allt som stod där uppe och mycket av detta står nu i garaget.

Annat är på väg till tippen och Erikshjälpen.

Bland det som står i garaget är det x antal lådor som är mina … lådor som jag någonstans visste att jag hade, men kanske ändå förträngt lite.

Det blir väl lätt så när lådorna står orörda i 15 år. När föräldrarna flyttade in i huset fick många av mina saker följa med.

För det var i den vevan som jag åkte till USA som au pair. Och sen har lådorna stått där.

Innan jag åkte iväg lovade jag föräldrarna att ta hand om mina lådor nästa vecka.

Läs vidare »

En glad, skön och trivsam midsommar önskar jag alla som besöker bloggen!

Själv firar jag midsommar med familjen hos föräldrarna, som precis har sålt huset.

Så det blir den sista midsommaren på denna adress.

Vi har det härligt och trevligt på altanen i solskenet och ska snart äta middag.

Sedan blir det jordgubbar för att fira sommaren.

Jag såg denna flitiga lilla myra den 26 maj när jag var ute på promenad med föräldrarna och Pepsi.

Ingen av oss visste just då att vi skulle komma att vara mycket flitiga vi med inom kort.

Den dagen var vi på visning av en lägenhet för föräldrarnas räkning som kändes mycket bra på alla sätt.

Samma eftermiddag var budgivningen igång och dagen efter var lägenheten deras.

Att flytta från hus till lägenhet innebär mycket rensning och sortering av saker och möbler med mera.

Huset de bor i nu flyttade de in i för 15 år sedan. Så det är en del att ta rätt på och gå igenom.

Plus att jag har saker som står där också, saker som fick flytta hem dit tillfälligt under stambytet i min lägenhet för 5½ år sedan. Och som sedan föll lite i glömska så att säga.

Det är ingen underdrift att säga att vi har jobbat på här sedan 1½ vecka tillbaka och hela familjen hjälper till.

Det har körts saker med släp både till tippen och till Erikshjälpen.

Men Pepsi undrar nog ganska så mycket vad det är som händer.

Hon ser rätt frågande ut titt som tätt. Vi klappar på henne och kramar henne och säger att allt blir bra när det blir klart.

För hon får lite trädgård att vara i på nya stället.