Nu finns Pepsi vid Regnbågsbron och är fri från värk och mår bra igen.

Tack Pepsi för alla fina år som vi fick ha tillsammans med dig! ♥

Du var 5 år när du kom till mamma och pappa och efter 8 år och 7 månader har du fått somna in.

Du finns med oss i våra tankar och vi har många glada och fina minnen av dig! ♥

Här kommer lite bilder på Pepsi. Och vid tillfälle kommer jag att fylla på med lite fler bilder.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Jag hade tagit med mig pysselmaterial som jag roade mig med.

Mitt i allt kom jag på att jag hade glömt laddaren till mobilen hemma, och den behövde jag eftersom jag just upptäckt två roliga mobilapplikationer.

Jag och Pepsi skulle gå ut på en längre promenad, och då blev det att vi gick hem till mig för att hämta laddaren.

Pepsi skulle ju nosa en hel del och jag fotade en del också, vilket gjorde att vi var iväg i lite över en timme.

Dagens andra app-tips från Cathrine var Camera+ och den är också mycket användbar och rolig att leka med. Den har jag använt till dagens bilder.

Löv kan jag fotografera mycket av, som synes på de tre första bilderna.

Det blir ju helt klart mindre att bära med sig på så sätt.

Klicka på bilderna för att se dem i större format i Picasa.

Pepsi är en nyfiken liten sötnos som gärna vill vara med där det händer saker.

Här står hon och tittar ut genom spaljén på föräldrarnas köksaltan och där har hon full koll på läget och alla som går förbi, både tvåbenta och fyrbenta.

Igår när jag var hos föräldrarna och gick ut i hallen fick jag se något sött.

Jag slet snabbt åt mig iphonen för att få en bild på Pepsi, utan att hon skulle vakna och märka något.

Pepsi hade kilat in hakan mellan giraffens horn och öron och sov så gott så.

Hon har gärna giraffen till in till sig när hon sover, oftast som kudde eller stöd för hakan eller som på bilden … lite skydd.

För två veckor sedan passade jag Pepsi hemma hos föräldrarna.

I villan där föräldrarna och Pepsi bodde förut hände det att Pepsi fick sitta på en träskiva på diskbänken och spana ut genom köksfönstret. Det tyckte hon om och hon kunde sitta länge och titta ut genom fönstret.

Jag testade en liknande variant nu och jag lät henne sitta i sin korg på skrivbordet i gästrummet, medan jag satt vid datorn.

I början var det lite som hände utanför på gården. Men sedan avtog aktiviteterna.

Pepsi satt tålmodigt kvar och spanade, innan hon la sig ner och spanade, för att till sist lägga sig ner helt och hållet.

Sedan knorrade hon lite. Då hade det gått ett bra tag när inget hände och då var det inte roligt längre.

Istället gick vi ut i köket och jag gjorde i ordning mat till Pepsi. Det var mer spännande än en tom gård.

Leksaksförrådet har utökats ganska mycket sedan dess.

Bland favoriterna är de leksaker som piper.

Denna lilla boll var en av de första leksakerna hon fick av mig och den finns fortfarande kvar, hel och intakt.

Annars händer det att Pepsi biter sönder en del pip-leksaker och därmed försvinner pipljudet.

Skönt, kanske omgivningen tycker.

Den här bilden var en ögonblicksbild jag lyckades ta på Pepsi när hon står och studerar sin älskade lilla boll.

Exponeringen av bilden var mindre bra och därför var bilden tacksam att leka med.

Jag har använt mig av en appalikation i iphonen som heter OldPhotoPro.

Igår flyttade föräldrarna och Pepsi in i lägenheten. Jag var med där på förmiddagen när de installerade sig och Pepsi.

Pepsis korgar ställdes på plats och Pepsi gick runt och nosade.

Jag och mamma åkte till huset en sväng och hämtade en del saker.

När vi kom tillbaka låg Pepsi och sov på dörrmattan innan för dörren till köksentrén, som stod öppen. Pepsi blev mycket glad när hon fick se oss.

När flyttfirman kom kopplade jag Pepsi i köket och hon satt där i sin korg och såg vilsen ut. Jag var fram och klappade och pussade på Pepsi flera gånger för att lugna henne.

Men det var enklast att hon satt i korgen med tanke på att killarna lastade av möblerna i rask takt.

På eftermiddagen när det lugnat ner sig och föräldrarna åkte iväg till huset stannade jag och Pepsi kvar i lägenheten och då låg hon i sin korg och sov.

Däremot innan middagen hittade jag Pepsi sovandes på mattes skor i hallen.

Då kände hon sig nog förvirrad och tänkte att det var bäst att ligga där, för då skulle hon ju få åka med därifrån.

Det är så Pepsi agerar när hon är iväg med föräldrarna.

Hon går ut i hallen och lägger sig, för då vet hon att hon får åka med hem.

Det lär nog ta ett tag innan Pepsi känner helt och hållet att detta är där hon ska bo nu.

Sedan låg hon i korgen en stund medan vi åt middag. Jag fick bädda in henne i filtarna och det tyckte hon var mysigt.

Men denna flyttprocess som har varit hela sommaren har känts förvirrande och stressig för Pepsi.

Allt rensande och flyttande av saker och möbler hit och dit har fått henne att undra många gånger vad som har varit på gång.

Även igår morse måste Pepsi ha undrat vad som var i görningen. Hon fick hälsa på killarna från flyttfirman när de kom, för då kom Pepsi och husse tillbaka från promenaden.

Sedan blev Pepsi instängd i köket medan de bar ut möblerna till flyttbilen.

Efter att de hade åkt gick Pepsi runt i huset med matte, för att Pepsi skulle få se att nu var huset tomt.

Pepsi gick och skällde och gläfste och fick nog inte riktigt ihop vart alla möblerna hade tagit vägen.

Plus att det ekade när hon skällde vilket också säkert kändes konstigt för henne.

Sedan en tid tillbaka har Pepsi varit dålig i magen till och från, vilket hon även var igår kväll och i natt.

Så idag på förmiddagen var föräldrarna med henne till Albano för att träffa en mag- och tarmspecialist.

Mamma ringde igår kväll och fick en tid inbokad.

Veterinären undersökte Pepsi och sedan tog en sköterska blodprover på henne.

Föräldrarna berättade för veterinären om flytten och hur sommaren har varit och veterinären höll med om att en del av detta med Pepsis mage säkert har med stress att göra.

Hon ville ändå behålla Pepsi för observation.

Så Pepsi är på Albano och vi hoppas att hon piggar på sig fort och snart får komma hem.

Jag och mamma och Pepsi tog en promenad i närheten av mina barndomskvarter.

Klicka på bilderna för att se dem i större format och för att kunna läsa bildtexterna.

Pepsi har mått bra under natten och förmiddagen på Albano och har ätit och druckit som hon ska och har även gjort utomhusbehoven på ett normalt sätt.

Ultraljudet de gjorde på Pepsi var normalt. Sedan tog de ett blodprov för allmänna värden som innefattar bland annat lever, njurar och blodsocker, samt infektionsbild. Allt var normalt förutom ett lindrigt förhöjt värde för kalium.

Detta bör man följa upp eftersom problem med elektrolytbalansen kan påverkar törst och detta även kan vara ett tecken på hormoniella problem kopplade till binjurarna.

För att utesluta sådana problem bör vidare utredning med vidare blodprov göras, man testar då för en sjukdom som heter Cushing, som innebär en störning i binjurebarken och orsakar en överproduktion av kortisol, ett kroppseget ämne som liknar kortison.

Pepsi har ätit kortison en tid. Och i brevet från Albano står det att kortison kan som biverkning ge ökad törst, bukighet och oro, men brukar ge med sig när dosen minskas och man slutat ge medicinen.

Detta påverkar dock resultaten på blodproven avseende infektionsbild (vita blodkroppar) och gör att man inte helt kan utesluta infektion som bakomliggande orsak.

Så en gissning från vår sida, min och föräldrarnas, är då kanske att kortisonen var en bidragande orsak till hennes bukighet, som de beskrev det i brevet, det vill säga den spända buken.

Pepsi var lite piggare idag än igår, men nu ikväll när jag har varit hundvakt har hon mest legat i korgen och sovit.

Lite fick jag mata henne tidigare ikväll med hennes torrfoder och sedan fick jag ge henne tärnad gurka och var hon lite mer allert för en kort stund.

Men den lilla och korta promenaden vi tog vid halv åtta tog mycket på Pepsis krafter. Vi gick ut genom grinden och några meter utanför tomtgränsen åt ena hållet och så kissade hon och sen stod hon still.

Då gick vi över till andra sidan gatan och gick på trottoaren och upp ett par meter utanför tomtgränsen åt andra hållet innan Pepsi tyckte att vi skulle gå hem igen.

När vi kom innan för dörren var det knappt att jag fick torka av hennes tassar och ta av henne selen och kopplet. Hon vacklade till lite och vred sig ur selen och stapplade ut i köket och la sig i korgen där och låg där sedan i en timme och sov, tills hon fick tärnad gurka.

En stund senare gick hon och drack vatten och snubblade tillbaka till korgen här i köket innan hon gick ut i hallen och korgen där ute för att sova vidare.

Hon har ju några år på nacken omräknat från sina 11½ hundår. Så det är nog rätt så mycket vila som gäller ett tag nu.

Förra veckan var Pepsi hos sin veterinär, på Bromma Djurklinik, för observation och Buba sa att det kunde vara något med livmodern.

Hade hon inte blivit bättre inom några dagar så skulle föräldrarna åka med henne för ett ultraljud.

Sen har det gått upp och ner och tidvis har Pepsi varit bättre och piggare.

Men idag har hon varit rätt lugn av sig igen.

Jag var där tidigare ikväll och när vi satt vid middagsbordet kom Pepsi och satte sig i sin korg i köket och satt där en stund innan hon ens la sig ner. (Klart att hon kände sig tveksam till att lägga sig ner på sin buk.)

Efter middagen tänkte jag leka ”gömma maten” med Pepsi, men hon var inte riktigt med på noterna. Hon gick och tittade på fatet med maten och sen gick hon och satte sig i korgen i hallen. Jag provade då att mata henne och det fick jag göra en liten stund, innan hon la sig ner.

Senare gjorde mamma den vanliga gympan med Pepsi, slalom mellan röda koner och hinderbana. Pepsi gick fram och tillbaka men i väldigt lugn takt.

Därefter skulle mamma massera Pepsi och det var mera tveksamt, plus att mamma kände hur spänd och svullen Pepsi var över buken.

Mamma ringde då och pratade med Albano om Pepsi och hur det har varit den senaste veckan och frågade om hon kunde få boka tid inför imorgon.

Personen som mamma pratade med tyckte att det var bäst att Pepsi fick komma till dem redan ikväll och bli undersökt.

Så jag agerade chaufför åt föräldrarna och Pepsi. De stängde vid 22 och vi var där vid 21:40 och åkte därifrån vid 22:53.

Veterinären som vi träffade var den som tog emot föräldrarna och Pepsi inför Pepsis operation förra året, en mycket vänlig, mjuk och trevlig människa.

Vi berättade för henne om den senaste tiden och hon undersökte Pepsi och sa att hon ville att Pepsi skulle röntgas.

Och så tyckte hon att Pepsi skulle stanna kvar över natten för observation med tanke på hur svullen och spänd hon är över buken just nu.

Röntgen visade inget speciellt, för Pepsi hade mat i magen.

Men imorgon förmiddag ska de göra ultraljud på henne och ta lite olika blodprover och sedan ringer de till föräldrarna under dagen och ger besked.

Kändes på ett sätt inget bra att åka därifrån utan Pepsi, men samtidigt känns det tryggt att veta att Pepsi är i goda händer över natten.

Sedan är frågan om Pepsi tänker sova i den bur hon blir anvisad.

Förra året när hon opererades hade hon inte velat göra det och hade sagt ifrån med besked.

Istället hade nattpersonalen henne ute på ”torget” som de kallar den plats där de rör sig mest.

Ja det visar sig imorgon när de meddelar om hur natten har varit och vad alla tester visar.