Jag var hos Scrappat av Mjau, Cathrine, i helgen och igår söndag var vi ute på en promenad.

På vägen hem såg Cathrine en rejält översnöad kundvagn och i brist på vanlig kamera använde jag min mobiltelefonkamera att dokumentera med.

Därför är kvaliteten på bilden lite sisådär. Men det är bättre med ett kort än inget.

Är det någon mer än jag och den här kundvagnen på bilden som ser fram emot våren?

Förutom promenaden blev det en del pyssel och även lek med Amber, Myran och Norpan.

Norpan sprang glatt efter leksaksråttorna som jag kastade iväg och kom snällt tillbaka med dem.

Och emellanåt sa hon till när hon tyckte att jag prioriterade pysslet för mycket istället för att ägna henne min odelade uppmärksamhet.

Har ni någonsin mött en katt som apporterar?

Därutöver lekte jag och alla katterna med den röda laserpekaren.

Det vill säga jag lyste på golv, väggar och tak med laserpekaren och Amber, Myran och Norpan tyckte att det var roligt att jaga den röda pricken.

Jag har blivit tillfrågad om jag vill åka med dit.

Efter lite tänkande och övervägande svarade jag JA!

Jag behövde egentligen inte tänka så mycket. För jag har aldrig varit på någon pysselmässa.

Vi är 4 pysselintresserade tjejer som åker tidigt på lördagen och kommer hem på söndag kväll.

Gissa om vi längtar!

Den 10 februari var en härlig och solig dag och jag var ute och gick med kameran i det vackra vädret.

Istappar är fina att titta på tycker jag. Fast det är inget jag vill gå under.

Dessa istappar sitter på behörigt avstånd. Men vissa av dem sitter över en balkong. Det är bara att hoppas att den/de som bor i lägenheten undviker att gå ut på balkongen.

De sista två bilderna får symbolisera hur mycket snö det är i närområdet.

Dels står jag på en sida av en snövall och tar kort på ett tippande lastbilsflak på andra sidan.

Och sista bilden visar snövallens höjd bakom ett vägmärke.

Som jag skrev i bloggen i måndags kom Tobias Karlsson på besök till första repet för terminen med Du kan sjunga gospel-kören.

Några minuter över 19 gick Jocke, Gabriels bror och körens kapellmästare, innanför draperiet vid orgeln. Precis efter gick Tobias Karlsson in efter Jocke bakom draperiet och på andra sidan orgeln gick Gabriel in bakom draperiet.

Jocke spelade ett suggestivt intro på orgeln och därefter strömmade välbekanta toner ur högtalarna, nämligen introt till låten ”Bara hon älskar mig”, som Gabriel sjöng med gruppen Blond 1997.

Gabriel och Tobias klev ut från sina gömställen och började dansa innan de dansade ner för trappan till scenen och Gabriel sjöng Bara hon älskar mig.

Det blev ett bejublat öppningsnummer de gjorde med dans av dem båda och sång av Gabriel.

Tobias som är så oerhört skicklig på att dansa gick ner och hämtade upp en tjej från sopranstämman, Monica, och dansade med henne. Sedan lyfte han upp henne och snurrade runt henne som om de inte hade gjort annat.

Det såg inövat ut, men efteråt berättade Monica att det inte var det.

Som sagt … Tobias är en mycket skicklig dansare.

Gabriel presenterade Tobias som tyckte att det var jätteroligt att vara hos oss. Han tyckte att det var en härlig stämning och energi och han sa att om det är så här varje måndag, vill han gärna vara där också.

Därefter inledde Tobias vår uppvärmning och vi fick dansa och sjunga till Gloria Estefans ”You´ll be mine (Party time)”.

Gabriel och Tobias pratade lite till och Tobias fick berätta om sitt projekt som han drog igång förra veckan, ”Alla kan dansa”.

Några från kören var där och provade på.

För de som är intresserade finns det en hemsida för detta projekt:
http://www.allakandansa.nu/

Tobias har även en blogg och en hemsida:
Tobias Blogg

Tobias hemsida

Sedan fortsatte körrepet och mitt i kom Anna Lundström, körens projektledare, in och gav oss information.

På bilden med henne och Gabriel frågar Gabriel Anna hur det går med de olika håruppsättningarna mellan varje nummer i deltävlingarna i Melodifestivalen. Anna är nämligen med i kören i Melodifestivalen i år.

Håret är ingenting, sa Anna, då är det mer stressigt med klädbytena mellan varje nummer.

På sista fotot påminner Gabriel om leendet.

Det blev ganska många bilder i detta blogginlägg, men det var roligt att fota Gabriel och Tobias.

Fast som alltid är det en utmaning att fotografera inne i Filadelfiakyrkan, beroende på vad det är för ljus.

Jag envisas ju med att fota utan blixt för det mesta och det gör att skärpan på bilderna varierar.

Men det är bilder med fart och fläkt i.

Jag kom på vid 12 idag att det var fotodag idag, Ett foto i timmen.

15-timmen glömde jag att fotografera.

Annars är det 9 foton mellan 12-21 som får dokumentera min dag.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Det var mycket roligt att träffa alla vänner igen och att få sjunga med Gabriel och Jocke!

Och sen hade vi härliga Tobias Karlsson, från Let’s Dance, på besök som gjorde ett fantastiskt öppningsnummer tillsammans med Gabriel!!

Gissa om kameran fick jobba.

Jag ska redigera foton imorgon och skriver då mer om kvällens händelser. Nu är det snart dags att sova.

Det här tackkortet gjorde jag den 26 januari och bara några dagar senare fick jag verkligen anledning att använda mig av kortet.

Jag var ute på promenad med Pepsi och gick runt kvarteret hos föräldrarna.

Med mig hade jag mobiltelefonen och jag hade ett pågående samtal som plötsligt tog slut.

Om jag hade tittat efter hur det såg ut med batteritiden på både mobilen och mitt trådlösa headset, hade jag upptäckt att mobilen inte längre fanns i jackfickan.

Det enda jag tänkte på var att jag skulle ha laddat både mobiltelefonen och det trådlösa headsetet tidigare på dagen.

Först när jag kom hem med Pepsi till föräldrarna upptäckte jag att mobilen var borta.

Mobilen hade alltså ramlat ur fickan och täckningen mellan mobilen och headsetet hade upphört när jag kom längre ifrån telefonen.

Jag kastade mig ut genom dörren igen och mamma hann ge mig pappas mobiltelefon så att jag skulle kunna ringa efter min egen mobiltelefon.

Jag gick nästan hela rundan baklänges och ringde på min mobiltelefon 3 gånger, utan att någon svarade. Å andra sidan gick det fram signaler.

Så jag tänkte att hade det varit en oärlig person som tagit telefonen, då hade den personen stängt av mobiltelefonen. För det har jag varit med om förut i samband med en borttappad mobiltelefon.

Jag ringde hem till föräldrarna och berättade för mamma att jag inte hittade telefonen och vid det laget var jag gråtfärdig.

Vad är väl egentligen en mobiltelefon kanske någon tänker. Och visst kan jag hålla med … det är materiella ting.

Fast alla telefonnummer, kontakter och anteckningar som finns i mobilen, sånt känns trist att förlora. De flesta nummer finns i och för sig i min dator också, men ändå.

När jag gick där tänkte jag att nog för att jag hade börjat röja och rensa hemma, men att göra mig av med mobiltelefonen också hade jag inga som helst planer på.

Hur som helst ringde jag till Tele2 och spärrade mitt abonnemang tillfälligt. Under tiden ringde mamma men jag kände inte för att avbryta samtalet med Tele2.

När jag sedan ringde upp mamma sa hon att en granne hade hittat min mobiltelefon när hon var ute och gick med sin hund!

Gissa om jag blev glad och lättad!!! ♥

Mamma hade också provat att ringa på min mobiltelefon och då svarade grannen ifråga. Så jag gick dit och hämtade min mobiltelefon och tackade så mycket för hjälpen.

Väl hemma hos föräldrarna sa jag att detta var värt ett tackkort och en tulpanbukett och det höll de med om.

Sagt och gjort. Dagen efter köpte jag en bukett tulpaner och skrev en hälsning i kortet som finns ovan på bild och gick med till grannen som blev så glad, men som inte förväntat sig något sådant.

Jag sa att jag gärna ville visa min uppskattning för att hon tog hand om min mobil.

Kortet har jag gjort med Distress Inks och Tim Holtz Alfabets-masker. Och sedan har jag stämplat en bård i kanterna.

Kakan opererades för 1½ vecka sedan och nu till helgen gjorde jag ett välkommen-hem-kort till henne.

Efter en veckas konvalescens hos sin mamma och Lassie kom hon hem till sig i söndags.

Vad passar då bättre än att få ett kort med önskan om god bättring och ett snabbt tillfrisknande.

På framsidan och insidan har jag arbetat med Tim Holtz not-mask och färgat in Distress-stämpeldynor.

På framsidan utgick jag ifrån ett rosa papper och färgade in med Tea Dye och Vintage Photo över masken och lite mer Vintage Photo i kanterna.

Ovanpå detta har jag satt stansade bokstäver i alfabetet Chop Stick och ett hjärta som jag har stansat ut i Cuttlebugen och präglat med asiatiskt mönster.

I hörnen har jag satt brads för att få en inramning av kortet.

På insidan färgade jag in med Antique Linen över not-masken och sedan med Vintage Photo i kanterna.

På baksidan har jag använt mig av min Anna-stämpel från USA och en etikettstämpel från Pysselmyran i Falköping. Bakom etiketten på en beige remsa har jag satt ett rosa prickigt band.

Kakan blev mycket glad över kortet.

I helgen passade jag Pepsi när föräldrarna gick bort på middag.

Med sig hade de bland annat en dekorerad tändsticksask.

Denna vackra ask fick jag hjälp att dekorera, så jag kan ej ta åt mig hela äran själv.

Med mig hemma hos föräldrarna hade jag Scrappat av Mjau, (Cathrine), på besök.

Jag hade material till tändsticksasken men var lite ute i sista minuten och jag var dessutom rätt så trött för att få tankarna att samarbeta.

Cathrine gav mig mycket och god hjälp och gav mig förslag på hur asken kunde dekoreras och hon hjälpte mig till stor del med dekorationen också. Tack vännen! Därav rubriken i detta blogginlägg.

De lila rosorna, det rutiga pappret och bandet har jag köpt hos Helénes Present och Papper.

Det lila pappret kommer från Altheas Mix.

Och Cathrines fina bårdstans användes till att stansa ut den vackra bården.

Mottagaren av asken blev mycket glad över den.