För en vecka sedan önskade jag både God Jul och Gott Nytt År här i bloggen. Men igår på årets sista dag tänkte jag ändå blogga och önska Gott Nytt År.

Jag hade gjort i ordning en nyårshälsning i Photoshop och när jag sedan loggade in på WordPress, stod webläsaren mest och snurrade. En stund senare skulle jag iväg på nyårsfirande och därför det blev inget bloggande före tolvslaget.

Optimist som jag är tänkte jag att jag kunde blogga när jag kom hem. Fast då vid cirka 1 på natten var jag så där lagom pigg och tänkte att det går att blogga idag också.

Jag hade ett mycket trevligt nyårsfirande i goda vänners sällskap och vi åt och drack gott och skrattade mycket.

Precis före tolvslaget gick vi ut på balkongen och tände tomtebloss, se bilden ovanför. Vi tittade även på fyrverkerierna. Men några minuter efter tolv var det en fyrverkeripjäs som snedtände en bit på bort på gatan.

Det gnistrade och fräste åt alla möjliga håll, bland annat en hel del på nära avstånd utanför balkongen vi stod på, så då gick vi in.

Förutom alla fyrverkerier såg vi några rislyktor på långt håll och sådana tycker jag att det skulle vara mer av, istället för allt smällande och alla knallar.

Jag hade nära hem då nyårsfirandet var hos min väninna som bor precis i närheten. Smidigt.

Hon ville önska en God Jul och ett Gott Nytt År med den här länken från senaste toningen i Katarina Kyrka den 3:e december.

Jag blev så glad när jag såg länken och minns hur fantastiskt det var då den 3:e december när vi var så många som tonade. På slutet stod vi och tonade Härlig är jorden tillsammans och det är det som finns i det här klippet.

Så jag delar med mig av samma länk och så önskar jag alla som tittar in här i bloggen en God Jul och ett Gott Nytt År!

Vi hade en kort uppvärmning innan vi sjöng alla sångerna som vi har sjungit under hösten.

Vi tog en paus mitt i då Marie bjöd på god glögg och pepparkakor med ädelost och valnötter på.

Trevligt och gott var det och sedan fortsatte vi sjunga och det blev en trevlig och mysig intern konsert där vi sjöng med varandra och för varandra.

Vi avslutade med Maries sånger Brevet och Varje männska bär en historia. Den sistnämnda sången skulle jag ha pysslat ihop ett kort om idag och jag hade tänkt visa upp det här i bloggen ikväll.

Men min eftermiddag fördrev jag på akuten istället. (Står att läsa om detta i inlägget innan.)

Som alltid var det härligt, roligt och mysigt att få sjunga med Marie och Glädjekören och ikväll behövde jag det extra mycket, att få den där må-bra-känslan och glädjen av att få sjunga.

Jag vet att jag upprepar mig … … men jag är så glad att jag får sjunga med Marie och Glädjekören och jag ser verkligen fram emot när vi startar igen den 9 januari.

Tills dess ska jag tona och sjunga och humma här hemma med mig själv.

Detta kan jag varmt rekommendera att gå dit och uppleva, antingen genom att delta eller att sitta och lyssna.

Det är mycket speciellt och vackert att få tona med Marie och alla andra som är där i kyrkan.

Det berör på många plan både i kropp, hjärta och själ. ♥

Nu är jag på väg hem och jag skriver mer om körrepet imorgon.

För om jag startar datorn när jag är hemma är risken stor att jag blir sittandes väldigt länge.

Då är det bättre att varva ner med toning innan det är dags att sova.

Marie Bergman, vår körledare i Glädjekören, hade blivit tillfrågad om att göra detta.

Journalisten ville göra ett reportage om toning, som ska ingå i ett större sammanhang om olika körformer.

Så vi var 12 stycken från Glädjekören i Katarina Kyrka tillsammans med Marie och en journalist och en fotograf.

Det blev en fin stund och frågor från journalisten och Maries svar och tankar och även tankar från oss i kören blandades med toning och även sång på slutet.

Vi sjöng en bit ur Maries sång Brevet och med den vackra klangen som är i Katarina Kyrka blev det mycket fint.

Solen sken in genom de stora vackra fönstren och det blev för att citera Marie, en stämningsladdad varm stund.

Och det behövde jag efter gårdagen. Så det kändes helt rätt för mig att gå dit. Att tona känns både lekfullt, helande och läkande och jag befann mig på rätt plats med rätt personer runt omkring mig.

Bilden nedanför på Katarina Kyrka tog jag den 22 oktober. Men eftersom solen sken idag också, så passar bilden även i detta blogginlägg.

Kvällens körrep med Marie Bergman och Glädjekören gav som vanligt en härlig, varm och glad påfyllning av energi.

Måndagsglädjen stod förstås högt i tak ikväll också, även om först avdelningen var lugnare.

Marie hade utlovat mycket toning och så blev det. Vi fick göra olika övningar ihop, två och två där vi använde oss av toning.

Lite svårt att återge alltihop här i bloggen, men så mycket kände jag att jag fick ännu en gång en härlig och varm ”må-bra-återkopplingskänsla” till toningskursen i England 2006 med Chris James.

Långt och ihopsatt ord där, men det är så jag känner.

Jag är så glad och tacksam över att Marie har startat Glädjekören och att jag har hittat dit! ♥

Där är jag med nu och där tänker jag stanna ett tag framöver!

Vi sjöng Maries vackra sång Brevet, med en mycket tänkvärd text. Den handlar om rädsla, som vi alla går omkring och bär på, på ett eller annat sätt.

På slutet får sången en vacker vändning i sista versen och sista refrängen, där texten skiftar från rädsla till mod och tillit.

De två sista orden är min egen tolkning, vilken känns rätt efter att vi har sjungit sången flera gånger ikväll och även hört Marie sjunga den och prata om den.

Marie berättade att det är många som känner igen sig i sången när hon sjunger den och eftersom den är en av hennes äldsta och mest älskade sånger, så har hon sjungit den många gånger genom åren och hon har fått mycket feedback på den.

Vi fick höra några roliga och tänkvärda berättelser om olika sångframträdanden som Marie har varit med om.

Kortet på bilden ovan gjorde jag utifrån sången som vi sjöng ikväll.

Den brunröda bakgrunden har jag embossat, präglat med en embossingfolder, i cuttlebugen. Stämpeln som är från Forma Hantverk, har jag stämplat på en bit akvarellpapper och därefter rivit bort kanterna och färgat in med Distress Inks, Antique Linen och Vintage Photo, för att få till det gamla och slitna utseendet på motivet.

Versen i Brevet har jag skrivit ut från datorn på brunt papper och rivit av kanterna och färgat in med Vintage Photo.

En liten skruv-brads fick bli pricken över i:et, så att det ser ut som att brevet sitter fastsatt, lite på sniskan.

Klicka på bilden för att se kortet i större format.

Jo, det som har hänt är att vi ikväll har haft ett lika härligt, roligt och underbart körrep med Marie Bergman och Glädjekören!

Marie hade varnat för ståpäls och ohämmad röstglädje och detta fick vi verkligen uppleva.

Det var måndagsglädje på hög nivå även ikväll förstås.

Först hade vi en ordentlig uppvärmning med toning, Qigong och olika övningar och efter pausen sjöng vi sedan den utvalda låten för kvällen.

Låten vi sjöng var Jazzbacillen, den glada och smittsamma schlagerlåten, som Siw Malmqvist sjöng in 1959.

Det svängde skönt när vi sjöng och Marie spelade gitarr till. Vi la även på två stämmor och det lät mycket bra ihop med melodin.

Körrepet avslutades med nästa Hallelujah-moment, fast på ett lugnare sätt.

Vi stod i en tät ring och hummade jazzbacillen i ett långsamt tempo, som en koral, vilket också blev fantastiskt och underbart och mycket mäktigt.

Rubriken i detta blogginlägg är första stråfen i låten. (För de som inte har hört låten förut.)

Oj vad den låten gärna stannar kvar i huvudet, både länge och väl efteråt.

Jag har å andra sidan lyssnat på den, i Spotify i 2 veckor, sedan Marie meddelade i mejl att det var den vi skulle sjunga ikväll. Och jag kommer att fortsätta lyssna på den och sjunga den, för den låten är en glädjespridare och ett lyckopiller.

Jag spelade in en bit av repet och lyssnade på det i mobilen på vägen hem och jag satt där på tunnelbanan och diggade med och stampade takten och trummade med fingrarna på väskan och log stort.

Jag tittade mig först omkring i vagnen, men det var inte så många runt mig där jag satt och alla var upptagna med sitt.

Så jag släppte på korrektheten och diggade på i takt med inspelningen.

Även till denna låt skapade jag ett litet kort med en stämpel från Kortmakaren, Filur som diggar. Jag tyckte att den passade mycket bra som jazzbacill.

Jag har stansat ut kortstommen ur Quickutz-setet Special Delivery och cirkeln med en Quickutz Nesting Circle.

Sedan har jag färgat in med olika Distress Inks-stämpeldynor på de olika korten. Först är det Mustard Seed och Spiced Marmalade, sedan Wild Honey och Rusty Hinge, därefter Spiced Marmalade och Fired Brick och till sist Shabby Shutters och Peeled Paint.

Därefter har jag stämplat den diggande filuren med svart Memento-stämpeldyna.

För tillfället har den jazzande lilla bacillen lugnat ner sig i huvudet och då är det bäst att passa på och sova.

Detta kan jag varmt rekommendera att gå dit och uppleva, antingen genom att delta eller att sitta och lyssna.

Jag har endast haft möjlighet en gång om att vara med att tona med Marie i Katarina Kyrka och nu sedan jag börjat i Glädjekören, så vill jag gå till Katarina Kyrka varje gång Marie har toning.

Det är mycket speciellt och vackert att få tona med henne och alla andra som är där i kyrkan.

Det berör på många plan både i kropp, hjärta och själ. ♥

Som jag har sett fram emot detta sedan vi beställde biljetterna i oktober förra året.

Jag sitter här och är fortfarande glad och upprymd och smånynnar på flera Elvis-låtar.

För att citera mig själv sedan när vi såg dem på Cirkus för två år sedan, så säger jag bara:

Vilken show och föreställning!!

Tack till hela gänget i Glada Hudik-teatern som varit med och skapat och agerat och varit delaktiga på alla sätt i denna helt underbara musikal!!

Helt fantastiska och härliga prestationer av alla som stod på scenen och sjöng och agerade, och vilken härlig tajming ensemblen hade emellan sig.

Eller ”Klockrent” som Mats – ICA-Jerry – ICA-Ronny – Melin skulle säga.

Vi fick använda skrattmusklerna flitigt kan jag tala om. Det var länge sedan jag skrattade så här mycket under en och samma kväll.

Mats Melin fick publiken att jubla av skratt när han sa att han hette ICA-Jerry istället för Ronny, som hans karaktär hette, och sen i andra akten så var det ICA-Ronny istället.

Och Thoralf/Elvis körde en hel del improvisation i sina repliker och bjöd på många sköna skratt. Det märks att det är ett sammansvetsat gäng. Thoralf/Elvis och Pär Johansson/Clemens stod och improviserade helt fritt i några minuter.

Thoralf sa att han hade glömt vad han skulle säga och Pär gav honom en kärleksfull liten känga tillbaka och sa att: Ja, man kommer ihåg om man läser på sina repliker.

Där syftade Pär på det som framkom i dokumentären, på SVT förra året, om att Thoralf inte så gärna pluggar sina repliker, men att han älskar att stå på scenen.

Eftersom vi sett föreställningen innan så hade vi ju något att jämföra med och kunde se och höra att de ändrat lite här och var vad gällde scener, scenografi och som sagt så tillkom det en del repliker också.

Hela ensemblen är helt underbara och gav oss många härliga tillfällen att skratta.

Det finns många roliga och minnesvärda scener ur föreställningen som jag skulle kunna räkna upp här, fast det är väl när man har sett musikalen som man kan relatera till det och det blir roligt.

Alla bjöd verkligen på sig själva och vi såg att de hade roligt själva på scenen.

Familjen och våra vänner som vi var där med, vi skrattade mycket och gott och skrattade även så att tårarna trillade stundtals.

Ja som ni märker så är jag helt salig efter denna fantastiska och underbara kväll. En kväll där det har varit mindfulness, medveten närvaro, på högsta nivå.

Jag njöt av varje sekund och skulle gärna gå dit imorgon torsdag och även på fredag när de har sina två sista föreställningar.

Tanken förra året var att få biljetter till fredagens föreställning, men då var det biljetter längre bak på parkett som gällde eller på läktaren. Och vi ville sitta längre fram, så därför blev det till att boka till ikväll och det blev bra det med.

Nu satt vi på 5:e bänk på parkett och hade mycket bra platser.

Vid applådtacket fick de stående ovationer av publiken och jublet steg upp mot taket i Globen.

Här skrev jag om föreställningen på Cirkus för 2 år sedan:
http://livsfokus.se/2009/04/25/elvis-pa-cirkus/

Här skrev jag om dokumentärserien om Glada Hudik-gänget, på SVT förra året:
http://livsfokus.se/2010/10/12/dokumentarserien-elvis-i-glada-hudik/

Här skrev jag i våras om filmen Hur många lingon finns det i världen:
http://livsfokus.se/2011/04/17/hur-manga-lingon-finns-det-i-varlden/

Filmen ska jag helt klart se igen och skaffa mig på DVD och jag skulle även göra detta med musikalen Elvis om den fanns att få tag på också som DVD.

Tills vidare får jag minnas och tänka tillbaka på denna härliga kväll.