Jag hade tagit med mig pysselmaterial som jag roade mig med.

Mitt i allt kom jag på att jag hade glömt laddaren till mobilen hemma, och den behövde jag eftersom jag just upptäckt två roliga mobilapplikationer.

Jag och Pepsi skulle gå ut på en längre promenad, och då blev det att vi gick hem till mig för att hämta laddaren.

Pepsi skulle ju nosa en hel del och jag fotade en del också, vilket gjorde att vi var iväg i lite över en timme.

Dagens andra app-tips från Cathrine var Camera+ och den är också mycket användbar och rolig att leka med. Den har jag använt till dagens bilder.

Löv kan jag fotografera mycket av, som synes på de tre första bilderna.

Det blir ju helt klart mindre att bära med sig på så sätt.

Klicka på bilderna för att se dem i större format i Picasa.

Sedan har vi varit och ätit god söndagsmiddag hos mina föräldrar och min bror var också där.

Mycket gott och trevligt var det!

Förut idag när vi promenerade, tog jag en del foton och min tanke var att jag skulle blogga med dessa nu ikväll.

Fast det får bli imorgon istället.

Hoppas alla som är här och läser har haft en härlig och trevlig helg!

Jag var ute och gick en hel del, bland annat med Pepsi, när jag var förbi hos föräldrarna.

Sedan har jag nu ikväll packat upp resten av pysselväskorna från i lördags.

Vår ”specielle” granne hade solokonsert förut ikväll, i omgångar, med sin elgitarr.

Han gav även högljudda ”monologer” ute på balkongen vid ett par tillfällen.

För några minuter sedan hörde jag hur han gick hemifrån.

Så jag har för avsikt att skynda mig att somna innan han kommer hem och fortsätter där han slutade.

*peppar, peppar, ta i trä* har han varit relativt ”lugn” ett bra tag, förutom för 2 veckor sedan när han höll som på som han gjorde ikväll.

Men det är bra länge sedan som han stökade flera timmar under en natt.

Och det är vi grannar tacksamma över.

Nu tänker säkert någon eller några att det är väl bara att ringa störningsjouren och hyresvärden? Och framför allt säga åt honom.

Jag kan tala om att det har vi gjort mellan varven genom åren, ringt störningsjouren alltså.

Det är bara det att när störningsjouren rycker ut och står och knackar på hans dörr i upp till 10 minuter, struntar han i att öppna.

Fast vid ett tillfälle fick han faktiskt en varning av hyresvärden och vi övriga grannar fick brev om att de skickat en varning till en person som stört i huset.

Jag har i alla fall slutat ringa störningsjouren. För även om det är andra som ringer dit, så tror han alltid att det är jag som ringer.

Och det där med att säga till honom, det är inget jag gör längre.

Han kan nämligen bli mycket lynnig när han är på det humöret.

Och varför väcka den björn som sover?

Ja, vad säger man … annat än att han är en mycket ”speciell” granne.

Men som sagt, dags att stänga av datorn och borsta tänderna och somna så snart som möjligt.

Idag var jag iväg med föräldrarna och Pepsi och gick en promenad i solskenet i Riddersvik i västra utkanten i Stockholm.

Vi såg både spröda rabarberblad och, för oss, årets första blåsippor!!

Det känns trevligt efter den långa vinter som varit.

En glad och god fortsättning på Påskhelgen önskar jag alla som läser här i bloggen! ♥

Klicka på bilderna för att se dem i större format och för att läsa bildtexterna.

Det här tackkortet gjorde jag den 26 januari och bara några dagar senare fick jag verkligen anledning att använda mig av kortet.

Jag var ute på promenad med Pepsi och gick runt kvarteret hos föräldrarna.

Med mig hade jag mobiltelefonen och jag hade ett pågående samtal som plötsligt tog slut.

Om jag hade tittat efter hur det såg ut med batteritiden på både mobilen och mitt trådlösa headset, hade jag upptäckt att mobilen inte längre fanns i jackfickan.

Det enda jag tänkte på var att jag skulle ha laddat både mobiltelefonen och det trådlösa headsetet tidigare på dagen.

Först när jag kom hem med Pepsi till föräldrarna upptäckte jag att mobilen var borta.

Mobilen hade alltså ramlat ur fickan och täckningen mellan mobilen och headsetet hade upphört när jag kom längre ifrån telefonen.

Jag kastade mig ut genom dörren igen och mamma hann ge mig pappas mobiltelefon så att jag skulle kunna ringa efter min egen mobiltelefon.

Jag gick nästan hela rundan baklänges och ringde på min mobiltelefon 3 gånger, utan att någon svarade. Å andra sidan gick det fram signaler.

Så jag tänkte att hade det varit en oärlig person som tagit telefonen, då hade den personen stängt av mobiltelefonen. För det har jag varit med om förut i samband med en borttappad mobiltelefon.

Jag ringde hem till föräldrarna och berättade för mamma att jag inte hittade telefonen och vid det laget var jag gråtfärdig.

Vad är väl egentligen en mobiltelefon kanske någon tänker. Och visst kan jag hålla med … det är materiella ting.

Fast alla telefonnummer, kontakter och anteckningar som finns i mobilen, sånt känns trist att förlora. De flesta nummer finns i och för sig i min dator också, men ändå.

När jag gick där tänkte jag att nog för att jag hade börjat röja och rensa hemma, men att göra mig av med mobiltelefonen också hade jag inga som helst planer på.

Hur som helst ringde jag till Tele2 och spärrade mitt abonnemang tillfälligt. Under tiden ringde mamma men jag kände inte för att avbryta samtalet med Tele2.

När jag sedan ringde upp mamma sa hon att en granne hade hittat min mobiltelefon när hon var ute och gick med sin hund!

Gissa om jag blev glad och lättad!!! ♥

Mamma hade också provat att ringa på min mobiltelefon och då svarade grannen ifråga. Så jag gick dit och hämtade min mobiltelefon och tackade så mycket för hjälpen.

Väl hemma hos föräldrarna sa jag att detta var värt ett tackkort och en tulpanbukett och det höll de med om.

Sagt och gjort. Dagen efter köpte jag en bukett tulpaner och skrev en hälsning i kortet som finns ovan på bild och gick med till grannen som blev så glad, men som inte förväntat sig något sådant.

Jag sa att jag gärna ville visa min uppskattning för att hon tog hand om min mobil.

Kortet har jag gjort med Distress Inks och Tim Holtz Alfabets-masker. Och sedan har jag stämplat en bård i kanterna.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här i bloggen så det är verkligen dags för en uppdatering.

Fast det blir även en del uppdatering bakåt i bloggen, för jag har fotat en del under januari månad.

Det är roligt att se att så många har tittat in här ändå och det tackar jag för.

Jag lovar mer regelbunden aktivitet här i bloggen från och med nu.

Först ut är några foton som jag tog idag på förmiddagen, medan det var uppehåll och solsken.

Jag tog mig en härlig promenad på cirka en timme och fotade en del motiv i närmiljön.

Senare på eftermiddagen, när jag promenerade med mamma och Pepsi, snöade det och sikten var sämre.

Så jag var glad att jag gick ut där på förmiddagen. Det som jag var mest nyfiken på efter allt snöfall var ändå hur mycket snö som hade forslats till ett stort öppet fält i närheten.

Under veckan har lastbilarna kommit och lossat snö i skytteltrafik och de fortsätter att komma med mer snö.

Jag undrar hur det blir på det där gräsfältet sen när all snön smälter.

Klicka på bilderna läs om detta så förstår ni vad jag menar.

Jag och mamma och Pepsi tog en promenad i närheten av mina barndomskvarter.

Klicka på bilderna för att se dem i större format och för att kunna läsa bildtexterna.

Idag åkte jag och föräldrarna med Pepsi till Riddersvik i Hässelby och gick en promenad i solskenet.

Pepsi är piggare och mår bättre sedan ett par dagar så vi ville testa att ta med henne dit på en promenad och det passade mycket bra med soligt väder förstås.

Jag hade kameran med mig och tog en del bilder.

Bildserien får avslutas med ett foto från Sydney för 3 år sedan när jag och föräldrarna hälsade på min syster.

Jag har pratat med henne här ikväll och hon var på väg ner till havet för att sola en stund innan hon skulle gå iväg till jobbet.

I söndags hade de över 40 grader och då var min syster glad att hon jobbade så att hon fick befinna sig inomhus med luftkonditionering.

Fredagen i Sydney bjuder på uppåt en 34 grader, rapporterade min syster.

Hon sa att havet är blått och grönt med stora vita vågor och sol och blå himmel.

Någon minut senare sa hon att det kom ett moln vilket var skönt.

Stranden var ganska tom med några flanerande personer och några andra solbadare på avstånd.

Med andra ord en bra start på dagen, tycker min syster.

Jag plockade en del på förmiddagen och har så gjort även ikväll.

Annars har jag promenerat med mamma och Pepsi i regnet idag, som sen avtog medan vi gick.

Vi funderade på hur långt Pepsi skulle gå med på promenaden. För när det är sånt väder som det har varit idag då befinner sig Pepsi helst inomhus och går så få meter hon behöver när hon är ute.

Hur det var så gick hon med snällt utan att tveka och när jag och mamma tyckte att vi hade gått tillräckligt … ja då var det Pepsi som tyckte att vi skulle gå längre.

I sådana lägen är det bara att hänga på och fortsätta gå och det gjorde vi och regnet hade avtagit. Fast ett par minuter senare var det Pepsi som tyckte att vi skulle gå tillbaka mot bilen, så det gjorde vi.

En del kanske undrar varför Pepsi får bestämma ibland under promenaderna. Det är inte alltid hon får det, men ibland så.

Till saken hör att hon är 11 år och i höstas opererades hon i knät. Detta har läkt fint och Pepsi kan nu gå längre promenader igen.

Fast sedan är det en fråga om vad hon vill eller inte vill … också … eller orkar med tanke på knät.

Redan när föräldrarna övertog henne för 6 år sedan, var hon envis och bestämd med vad hon ville, vilket hon fortfarande är under promenaderna ibland.

Pepsi kan plötsligt tvärvägra att gå ett steg till och sätter sig verkligen på bakhasorna om hon är på det humöret.

Eller som en väninna till mig myntade ett bra uttryck när hon såg Pepsi vägra en gång: ”Pepsi lägger i handbromsen helt enkelt”

Då känns det inget bra att dra henne med sig, utan det blir vad det blir av promenaden. Plus att nu har vi ju även i åtanke vad hon har gått igenom i och med operationen i höstas.

Ibland blir det bara en tur fram och tillbaka på gatan och sen räcker det tycker Pepsi. Och andra gånger blir det en tur runt kvarteret eller ännu längre. Det är jag med om ibland och då vägrar Pepsi gå åt det hållet som jag vill och hon tycker att vi ska gå längre promenader. Jag som gärna vill gå mycket tackar förstås för det.

Till saken ska tilläggas att Pepsi får åtminstone en lång promenad varje dag med föräldrarna, antingen i närområdet eller så tar de och åker iväg med bilen och går med Pepsi. Och därutöver kan promenaderna variera under dagen.

Men som sagt, är Pepsi på det humöret att hon bara vill gå några meter … ja då blir det så. Hon står helt stilla och tittar bara på en som för att markera att hon har gått färdigt.

Hennes stamtavlenamn är passande: Lucky Days Hard To Beat.

Jag undrar om det hade varit annorlunda om föräldrarna övertagit henne när hon var yngre än 5 år? Sen vet vi ju inte heller hur hennes förra matte och husse agerade på promenaderna.

Det vi vet i alla fall är att de lyfte upp henne så fort det kom en annan hund och sånt agerande är ju bara så fel gentemot hunden och i det här fallet Pepsi.

Det gjorde ju att hon inte fick lära sig att vara social med andra hundar och att leka tillsammans med dem.

Fast sedan dess har hon lärt sig leka, även om det är på egen hand eller med någon av oss i familjen, så har hon roligt. Sedan om det är med plastkruka eller dragkamp med en strumpa eller att leta efter någon gömd pipleksak. Det är väl beroende på vad hon känner för.

Bilderna i början av detta blogginlägget är från juni förra året.

Nu ikväll började jag lägga in lite siffror på en av delsidorna här i bloggen där jag tidigare under året skrev mina veckoresultat.

Jag fortsätter med de siffrorna vecka för vecka imorgon.

Med hjälp av Excel har jag räknat ut att jag hittills i år har gått 875552 steg och i km räknat 612,41.

Då har jag inte räknat med det som jag har promenerat denna vecka. De uppgifterna tillför jag på söndag.

Jag är nöjd med resultatet hittills, med tanke på att jag vissa veckor har gått mindre än andra.

612 km delat på 16 veckor är 38,25 km och det i sin tur delat på 7 dagar ger ett genomsnitt på 5,4 km per dag.

Om jag fortsätter i den här takten som jag håller sedan några dagar tillbaka kommer jag att slå förra årets resultat med bra marginal.

Och jag känner mig mycket taggad och motiverad just nu att se till att gå över 10000 steg varje dag.

Idag gick jag 11185 steg, uppdelat på 2 promenader, en på eftermiddagen och en i kväll efter middagen.

Det är så skönt nu när det är ljusare längre på kvällarna och som idag när det har varit soligt och varmt blir det ännu roligare att gå ut och gå.