Veckans tisdagstema, spår, kan tolkas på många sätt.

Min första tanke var att välja en bild på fotspår, eller spår av djur. Jag tänkte även på andra spår som järnvägsspår eller rester av gamla ekor jag såg på ett par ställen på Gotland eller på ruiner med för den delen eller raukar.

Till slut kom jag att tänka på några mycket gamla spår jag såg på Gotland sommaren 2006, nämligen fossiler.

Så på mitt foto är det ungefär 430 miljoner år gamla spår av fossiler från döda djur och växter.

När jag letade runt lite på Internet hittade jag några intressanta länkar och fastnade för denna, där det finns ett webbradioklipp att lyssna på om fossilerna på Gotland.

När Gotland låg vid Ekvatorn. Om Fossil. – webbradio – sr.se

Så här står det om ljudklippet på länken ovan:

”För 430 miljoner år sedan låg den havsbotten vi idag kallar Gotland vid Ekvatorn. Där, i ett grunt tropiskt hav, levde de organismer vars skal och skelettdelar byggde upp Gotlands kalkberggrund.

Genom årmiljonerna vandrade sedan ön till nuvarande plats i Östersjön och för 14 000 år sedan smälte inlandsisen från det område där Gotland låg nedtryckt av isen.

Långsamt steg Gotland ur det kalla vattnet och idag är ön känd för sin oerhörda rikedom på fossiler från den tid då Gotland var ett tropiskt korallrev.

Dagens forskare jämför öns fossila lämningar med en av vår tids största sevärdheter – Australiens Stora Barriärrev.”

Jag tycker att det är intressant och spännande med fossiler och att Gotland en gång i tiden låg nere vid ekvatorn är fascinerande. Där talar vi om ett stort tidsperspektiv under vilket jorden har omformats otroligt mycket.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Klicka här för att se flera bidrag på temat spår.

Årets sista tisdagstema är Nyårslöfte.

För egen del har jag slutat med Nyårslöften och istället har jag börjat med att tänka ut mål som jag vill uppnå. Mål har en positivare klang, för mig i alla fall.

Fast detta är första gången jag går ut med det så här allmänt och tillkännager vad jag vill göra inför det nya året.

Nyårslöfte eller mål – syftet är väl det samma.

Mitt mål 2009 är att hitta en balans i vardagen genom att ägna regelbunden tid åt meditation, mindfulness, röstyoga, musikmedicin, toning och promenader.

Promenerat har jag gjort regelbundet under året som gått och jag ska se till att summera alla steg och mil som jag har gått under 2008.

I somras var jag uppe i över 100 mil! Förhoppningsvis att resultatet visar på det dubbla nu. Alla siffror finns i ett anteckningsblock och på några lappar.

Därtill vill jag bli bättre på att vara här och nu och skapa en balans i vardagen och detta vill jag göra med det jag har nämnt ovan och det visas även på fotot i dagens tisdagstema.

Att göra alla dessa delar varje dag kan bli intensivt. Däremot att göra lite av varje eller välja ut en eller ett par delar, tror jag ger en bra balans. För flera av bitarna går in i varandra.

Och när vanliga sjukvården inget har att erbjuda som rehabilitering får jag ta saken i egna händer, för att hjälpa mig själv att må bättre och lindra värk och pyspunka.

För att citera en mening från Wikipedias förklaring om Mindfulness så säger jag kort och gott:
”Att leva mer närvarande i nuet, och se saker och ting som dom är.”

Det vill jag bli bättre på.

Klicka på bilden ovan för att se den i större format.

Klicka här för att se flera bidrag på temat Nyårslöfte.

Veckans tisdagstema är Mörker. Jag har valt en bild från resan jag och föräldrarna gjorde till Sydney, i december 2006 när vi hälsade på min syster som tog sin examen i grafisk design.

En kväll fick vi skjuts ner till Harbour Bridge så att vi kunde se bron och Operahuset och resten av Sydney Skyline i kvällsljus.

Själv tycker jag att det på den här bilden blev en läcker kombination med den mörkgrå himlen, den mörka bron och belysningen från bron och båten.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Klicka här för att se flera bidrag på temat Mörker.

Veckans tisdagstema, Fågel, fisk eller mitt emellan, kan tolkas på flera sätt.

Min första tanke var att välja ut tre bilder som var och en representerar fågel, fisk och mitt emellan.

Till slut valde jag denna bild på en hungrig karp av modell större. Kanske inte syns så tydligt att han är stor, men det är han.

Jag fick höra av ägaren att när någon närmar sig dammen simmar karpen upp mot vattenytan med öppen mun och vill ha mat. Smart fisk.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Klicka här för att se fler av veckans bidrag.

Veckans tisdagstema är Halloween.

Jag har aldrig firat Halloween. Det närmaste jag har kommit det var när jag bodde i USA och fick stå med godisskålen vid dörren i värdfamiljens hus när barnen i området ringde på dörren.

För 3 år sedan arbetstränade jag på en daglig verksamhet i Sollentuna och där hade de dekorerat inför sin Halloweenfest de skulle ha. Det är några av dessa dekorationer jag har valt ut till veckans tisdagstema.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Själv är jag mer för att vid Allhelgonahelgen tända ljus till minne av de som har gått före oss.

Veckans tisdagstema är grå. Mina tankar gick genast till semestern på Gotland för två år sedan.

På Gotland finns det många grå raukar och olika stenar att fotografera och givetvis tog jag tillfället i akt och fotograferade en hel del av dessa, varav tre syns här.

Jag valde två raukar från Langhammars Naturreservat och en rauk från naturreservat Gamle hamn.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

När jag satt och tittade igenom mitt bildarkiv hittade jag två foton på tid som finns att titta på Här>>

Sedan kom jag att tänka på en bok om tid. Boken heter Konsten att göra det man vill med sin tid, och den är skriven av Birgitta Sandberg-Hultman.

Ur denna bok har jag citerat nedanstående tänkvärda berättelse:

Psykoterapeuten Johan Wretman skrev för en tid sedan en artikel om tid. Inte direkt om tidens inverkan på vår sömn kontra intelligens kanske, men väl om människan som en vandrare i tiden.

Wretman berättar om en liten bok, Papalagi, som handlar om söderhavshövdingen Tuiavii.

Efter en resa till Europa återvänder Tuiavii till sitt folk, för att framhålla för dem hur viktigt det är att de fortsätter leva som de gör och inte får för sig att apa efter den vite mannens besynnerliga sätt att framleva sitt liv.

Med ogrumlade ögon ser han rakt igenom den civiliserade människans förkonstling och rastlöshet. Ett avsnitt i boken handlar om hur Papalagi – den vite mannen – förhåller sig till, och hur rädd han är för, den avgrund han kallar tiden. Så här står det:

… han älskar framför allt det som man inte kan ta på och som ändå finns – tiden. Han ställer till stort oväsen och talar högt i vädret om tiden. Fast det ju inte finns mer tid än den som går in mellan soluppgång och solnedgång, så räcker det i alla fall aldrig för honom.

Papalagi är alltid missnöjd med sin tid, och han anklagar den store anden för att han inte har skänkt honom mer. Ja, han smädar Gud och hans stora vishet, eftersom han delar in och slår sönder varje dag genom att ställa upp en viss plan.

Han skär den i bitar, alldeles som man klyver en mjuk kokosnöt härs och tvärs med en djungelkniv. Varje del har sitt namn: sekund, minut, timme. Sekunden är mindre än minuten, och den i sin tur är mindre än timmen. Alla tillsammans blir timmar, och man måste få ihop sextio minuter och ännu fler sekunder innan man får ihop så mycket som en timme…

…det finns också stora och tunga tidsmaskiner, som står inne i hyddorna eller hänger på de allra högsta husgavlarna, så att man ska kunna se dem på långt håll. När bara en del av tiden är förbi, så visar små fingrar på utsidan av apparaten det – och strax ger den hals, en ande slår på plåten i hjärtat av den. Ja, det blir ett väldigt dån och väsen i en europeisk stad, när en del av tiden är förbi.

När det här tidsdånet rullar fram, då klagar Papalagi:
”Å , så besvärligt – nu har en timme gått igen.” För det mesta visar han också en sorglig uppsyn när han säger det, liksom en människa som måste bära ett tungt lidande, fast det ju med detsamma kommer en alldeles ny och frisk timme.

Jag begrep mig aldrig på det här, förrän jag kom till att tänka, att det ju är en svår sjukdom. ”Tiden rinner undan för mig!” – ”Tiden flyr sin kos!” – ”Ge mig bara lite tid.”

– Det är den vite mannens klagorop.

Tänkvärt eller hur?!

Sen skriver Birgitta Sandberg-Hultman så här i första avsnittet i boken:

”Ont om tid?

Brukar du säga att du har ont om tid?

Har du tänkt på vad det egentligen är du säger, när du påstår att du har ont om tid? Jag menar: Vad har du då istället? Om du inte har tid?

Jag vill påstå att du har all tid i världen; all den utmätta tid som är just din. Frågan är bara vad du vill använda den till.

Nu är vi inte så lyckligt lottade, de flesta av oss, att vi kan disponera all vår tid precis på det sätt vi vill. En del av vår tid – en ganska stor del bevars – måste vi sälja till någon arbetsgivare för att klara vår försörjning.

Men någon liten tid har vi ändå kvar. Och vill du avstå en liten del av just din kvarvarande tid – så bjuder jag in dig nu på stående fot att följa med mig på en stunds tjuvjakt. I akt och mening att återvinna en del förlorat tidsterritorium.

Vi ska jaga tidstjuvar!”

Denna lilla lättlästa bok kan jag varmt rekommendera. Författaren skriver på ett lättfattat och roligt sätt om hur man kan göra det man vill med sin tid.

Boken är utgiven av Semic Förlag och så här står det på baksidan av boken:

Tycker du att du har ont om tid?
Det har du inte. Du gör bara fel saker!
Den här boken kan förändra ditt liv.
Den hjälper dig att göra dig av med tidstjuvar. Om du rensar bort dem ur din tillvaro kommer du att kunna frigöra massor av tid till det du egentligen vill göra.

Birgitta Sandberg-Hultman är en klok och erfaren kvinna som vet vad det vill säga att ha många järn i elden. Hon är – förutom författare – ingenjör, radiokrönikör och kursledare. Hon är mamma till tre vuxna barn . Sedan några år bor hon på en gård i Skåne tillsammans med make och en del djur. Det här är hennes femte bok. Glad läsning!

Veckans Tisdagstema är Tid.

Jag har valt ett foto på skeppsklockan ombord på den mexikanska Barken Cuauhtémoc.

Under Tall Ships Race I Stockholm förra sommaren var jag ombord på det skeppet och det var en upplevelse.

Foto nummer två är på tidtagaruret från Tjejmilen i år när min kusin sprang i mål.

Skeppsklockan används till att slå glas med när det är dags att byta vaktpositioner, dvs utkik i fören, livbojsvakt med mera, under seglatser och när man byter från babord till styrbords vakt.

På Wikipedia står det följande om att slå glas:

Glas är en tidsenhet som tidigare användes inom sjöfarten och som motsvarar en halvtimma. Ursprunget till ordet är det timglas som användes för att mäta tiden innan ur blev vanliga ombord. Varje gång timglaset vändes slogs en signal på skeppsklockan för att meddela tiden. Detta kallades att slå glas.

Uppgiften att i rätt tid vända på timglaset och slå glas på skeppsklockan åvilar skeppsvakten.

Signalerna går från en till åtta, och åtta glas är fyra timmar eller lika lång tid som en normal vakt (ett arbetspass ombord). När man slår två eller fler glas är det vanligt att man slår dubbelslag, så att fem glas till exempel slås som •• •• •.

Åtta glas motsvarar klockan 12, 4 och 8 på en vanlig klocka.

Klicka här för att läsa mer om hur de olika vaktpassen är uppdelade. Babord och Styrbord har vakt 4 timmar i taget innan det är byte.

Veckans tisdagstema – privat – kändes lite klurigare än förra veckans tema.

Privat kan tolkas på många sätt. Jag funderade en del och sedan kom jag fram till 3 bilder som för mig känns givna på temat privat.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Eftersom jag hittade många foton på denna veckas tisdagstema väljer jag att lägga ut ett gäng bonusfoton på stängda fönster, dörrar och portar från Gotland sommaren 2006.

Jag tittar mycket efter färg, form och detaljer när jag är ute och går och en dag i Visby fotograferade jag många dörrar och portar. Här ovan är några av dem.