♥ Gott Nytt År 2011 ♥

***********

Ett nytt år är här och så många nya möjligheter som det bär med sig, härligt!

Jag ser fram emot att få starta detta nya år i min nya bostad.

I torsdags var jag och lämnade ifrån mig nycklarna till gamla lägenheten. Det kändes skönt att få göra det, samtidigt som det även kändes konstigt när jag låste dörren till den lägenheten för sista gången.

Fast det är ju en del i det hela, vid en flytt, att stänga en dörr och öppna en annan. Den här dörren öppnade jag ju dock den 29 oktober.

Jag trivs i alla fall mycket bra där jag bor nu. Det är lugnt i huset och grannarna verkar normala och trevliga.

Det är skönt att veta att jag slipper den före detta grannen, som mellan varven var opålitlig i sitt uppförande.

Vad gäller förkylningen så hade yrseln mer eller mindre försvunnit igår och hostan var på väg bort den också.

Idag är både yrsel och hosta tillbaka. Så jag har tagit det lugnt.

Jag får ha tålamod och vila och göra saker i lugn takt, tills yrseln ger med sig.

Fast det är ju mycket jag vill göra, som för närvarande får vänta.

Då är det bara att acceptera det som är. ♥

Men så är det … jag får i genomsnitt bara en rejäl förkylning varje år. *peppar, peppar, ta i trä*

Å andra sidan har jag en del annan värk som kommer och går, så det jämnar väl ut sig.

I fredags kom så årets förkylning smygandes. Det började med rejält ont i halsen, öronen och kroppen.

Jag kände verkligen skillnaden mot när jag ibland har lite ont i halsen och den andra värken som blir på grund av whiplash-skadan.

Så lägligt då … tänkte jag … som hade tänkt att vara effektiv när jag passade Pepsi i helgen.

När föräldrarna åkte iväg över lördag-söndag hade jag tänkt att gå igenom diverse lådor och annat som jag har kvar där hemma med mina saker.

Istället har jag tagit det lugnt och fokuserat på promenaderna med Pepsi.

Igår lördag utökades infektionen eller utrensningen som det också kan kallas med själva förkylningen … snuvan, nysningarna och hostan.

Så nu är utrensningen komplett.

Mindre lägligt som sagt när det är en hel del saker på gång både här hemma och med föräldrarnas flytt.

Men när kommer en förkylning någonsin lägligt?

Det är bara att gilla läget och ta det lugnt och vila nu till en början.

Jag ska dricka lite salviate här nu innan det är dags att sova.

Salviate är antiseptiskt och bra för halsen.

Pepsi har mått bra under natten och förmiddagen på Albano och har ätit och druckit som hon ska och har även gjort utomhusbehoven på ett normalt sätt.

Ultraljudet de gjorde på Pepsi var normalt. Sedan tog de ett blodprov för allmänna värden som innefattar bland annat lever, njurar och blodsocker, samt infektionsbild. Allt var normalt förutom ett lindrigt förhöjt värde för kalium.

Detta bör man följa upp eftersom problem med elektrolytbalansen kan påverkar törst och detta även kan vara ett tecken på hormoniella problem kopplade till binjurarna.

För att utesluta sådana problem bör vidare utredning med vidare blodprov göras, man testar då för en sjukdom som heter Cushing, som innebär en störning i binjurebarken och orsakar en överproduktion av kortisol, ett kroppseget ämne som liknar kortison.

Pepsi har ätit kortison en tid. Och i brevet från Albano står det att kortison kan som biverkning ge ökad törst, bukighet och oro, men brukar ge med sig när dosen minskas och man slutat ge medicinen.

Detta påverkar dock resultaten på blodproven avseende infektionsbild (vita blodkroppar) och gör att man inte helt kan utesluta infektion som bakomliggande orsak.

Så en gissning från vår sida, min och föräldrarnas, är då kanske att kortisonen var en bidragande orsak till hennes bukighet, som de beskrev det i brevet, det vill säga den spända buken.

Pepsi var lite piggare idag än igår, men nu ikväll när jag har varit hundvakt har hon mest legat i korgen och sovit.

Lite fick jag mata henne tidigare ikväll med hennes torrfoder och sedan fick jag ge henne tärnad gurka och var hon lite mer allert för en kort stund.

Men den lilla och korta promenaden vi tog vid halv åtta tog mycket på Pepsis krafter. Vi gick ut genom grinden och några meter utanför tomtgränsen åt ena hållet och så kissade hon och sen stod hon still.

Då gick vi över till andra sidan gatan och gick på trottoaren och upp ett par meter utanför tomtgränsen åt andra hållet innan Pepsi tyckte att vi skulle gå hem igen.

När vi kom innan för dörren var det knappt att jag fick torka av hennes tassar och ta av henne selen och kopplet. Hon vacklade till lite och vred sig ur selen och stapplade ut i köket och la sig i korgen där och låg där sedan i en timme och sov, tills hon fick tärnad gurka.

En stund senare gick hon och drack vatten och snubblade tillbaka till korgen här i köket innan hon gick ut i hallen och korgen där ute för att sova vidare.

Hon har ju några år på nacken omräknat från sina 11½ hundår. Så det är nog rätt så mycket vila som gäller ett tag nu.

Och mina planer var några stycken … som att betala räkningar, packa upp pysselsaker, svara på kommentarer i bloggen, skriva mejl, blogga och … ja det var säkert några fler punkter på listan.

Men jag har bestämt mig för att göra ingenting av detta.

Istället stänger jag av datorn och varvar ner med lite medveten andning/mindfulness, toning och meditation innan det är dags att sova.

Allt det övriga ovanför kan jag göra imorgon.

Nu ser jag att klockan är endast 21:35. Men det känns ju som att klockan är mer och jag gick och tittade på klockan i köket dessutom, vilken står på 22:35.

Och då fick jag ju ”bekräftat” att klockan känns mycket, om nu någon förstår vad jag menar.

Nåväl, då kommer jag att somna ”tidigt” för en gångs skull.

Det har varit roliga och härliga och intensiva dagar.

Så idag har jag tagit det mycket lugnt. För även om jag jag tog en heldagspaus i torsdags och sedan varit med 2 halva dagar har det ändå tagit på krafterna.

Det är intressant att se vad kroppen ger för signaler.

Förra året var jag med alla dagar på stora gospelfestivalen, från morgon till kväll, det fungerade då även om det tog rejält på krafterna och det blev många dagars vila efteråt.

I år fick det bli mindre än så, halva dagar istället för hela dagar.

Och insikten som kommit till mig är att när jag i fortsättningen är med om sådana här evenemang får det bli korta pass.

För jag vill vara med då det är saker som övervägande ger insättningar på Må-bra-kontot.

Visst blir det en del bakslag, men det får jag ju alltid ta med i beräkningen, vad jag än gör. Och jag fokuserar på det som är roligt.

Jag är en ambitiös person som gärna vill vara med överallt och jämt och ständigt. Men det fungerar väl sisådär med detta kan jag nu konstatera ännu mer än förut.

Det blir nog en ganska så lugn dag imorgon också, även om jag ska börja sortera och redigera foton från den här veckan.

Nu är det dags att stänga av datorn och borsta tänderna och meditera innan det är dags att sova.

Allt det som fanns på att-göra-listan tar jag tag i med nya och fräscha krafter i morgon.

Sjukgymnasten frågade hur jag kände mig i tisdags och jag sa att jag hade varit trött och haft värk.

Bra sa han, då gör nålarna vad de ska göra. Och värk är normalt de första gångerna.

Efter dagens 14 nålar sa jag, när han plockade bort dem, att de där 25 minuterna går otroligt fort. Men det kan ju också bero på att jag slumrar till på britsen.

Jag var trött även idag när jag gick därifrån och lite lätt illamående, men bara lite. Och så en del värk i kroppen. Precis som det ska vara med andra ord. Nålarna gör sitt.

När vi pratades vid första gången förra veckan sa han att jag inte ska äta på en timme efteråt. Idag frågade jag varför och fick till svar att nålarna fortsätter att jobba och om jag äter och magen jobbar samtidigt tar det energi från nålarna.

Jag frågade även om promenader under de dagar jag får nålar och han sa att visst kan jag gå efter att jag har fått nålarna om jag vilar först. Men det är bättre att jag promenerar merparten av det jag vill gå innan istället. Så att kroppen får vila och återhämta sig efter nålarna.

Därför är det tur att jag från och med nästa vecka får nålar på eftermiddagarna så att jag kan promenera på förmiddagarna.

Hemma gjorde jag en sallad och pratade lite i telefon innan det var dags för vila.

Jag sov i en timme, vilket var mycket skönt. Och sedan har jag känt mig piggare resten av dagen än vad jag kände mig i tisdags.

På eftermiddagen var jag iväg till Helénes present och papper … för att köpa några papper och ett par tygband. Mmm … just det.

Efter 1½ timmes trevligt prat med Heléne och lite förevisning av en trevlig mannick gick jag därifrån med lite mer än bara några papper. *skratt*

Men jag kan säga att denna trevliga mannick kommer jag att ha mycket glädje av. Så det var en investering.

Och vad var det då för mannick? Jo det var en Top Score Multiboard från Crafters Companion.

Och vad är det då på ren svenska kanske någon tänker?

Jo en Top Score Multiboard är:
Det ultimata verktyget för kort och boxtillverkning! Detta är en bigningsmall och ett bra verktyg som gör det lätt och roligt att göra perfekta presentaskar och boxar och kort.

För den som fortfarande undrar vad som är så fantastiskt med denna mannick, kan jag tala om att jag blev såld när Heléne visade mig hur enkelt det är att vika snygga askar med lock.

Dessa askar går det sedan att dekorera i det oändliga, på olika teman. Oj så roligt jag ska ha.

Det är även lätt att vika lite annorlunda kort också.

Som sagt blev Anna såld på denna lilla mannick och ville bara ha en sån omedelbart. För tänk om de är slutsålda när jag kommer dit nästa gång? … Ve och fasa.

Foton på mannicken visas när jag även har en färdig ask att visa upp samtidigt.

Nu ikväll under den tiden jag har suttit vid datorn har jag betalat räkningar och surfat runt på adlibris efter lite böcker.

Fotoredigering blir det därför imorgon istället.
För nu ska datorn stängas av och sen är det dags för lite pysseltime.

Jag säger som Sven Melanders rollfigur, trollet Rulle, skulle ha sagt:
Hej alla barn! Jag heter Anna … och jag kan pyssla! Hejdå!

Och lite trött är jag visst … för Rulle-fraser var ju poppis på 80-talet, så var den kom ifrån nu vet jag inte.

(Jag vet att klockan är mycket, men jag vill prova nya roliga vik-mannicken … och jag ”ska bara” testa lite … bara lite …)

Dessutom har det varit EFIT-dag och jag har fotograferat, men jag kom igång först efter 12 när jag hade varit och fått nålarna och sedan blev det ett par glapp när jag låg och vilade på eftermiddagen och sedan när jag var ute och promenerade i mörkret. Bilderna finns i kameran och ska förflyttas till datorn imorgon.

Till skillnad från hur det är hos Dr Nie där vi patienter oftast ligger i dubbelbås, eller i enskilt bås, men i alla fall hör allt ljud runt omkring var det precis tvärtom idag.

Jag hade enskilt rum och det var lugnt och tyst där jag låg med en 16-18 nålar från huvudet via nacken och ryggen och ner på benen till fötterna.

Jag säger inget om hur det är hos Dr Nie. Det har faktiskt sin charm att ligga där med nålarna och höra hur Dr Nie pratar med patienterna eller svarar i telefon med högtalarfunktion samtidigt som hon sätter nålar eller plockar bort dem. Och jag har för det mesta slumrat till där efter en stund.

Nu var det ändå skönt att få ligga där i lugn och ro i enskilt rum. I drygt 25 minuter skulle nålarna sitta i och verka och sjukgymnasten lämnade en klocka hos mig som jag kunde ringa på om det var något.

Men jag slumrade till efter en stund och de 25 minuterna försvann i ett nafs kändes det som när han kom tillbaka för att plocka bort nålarna.

Till en början vara jag trött på ett skönt sätt kände jag när jag gick därifrån. Detta utvecklades senare när jag kom till bussen och då började kroppen reagera på nålarna, vilket den har fortsatt göra under eftermiddagen och kvällen, mest nacken och ryggen.

Fast jag vet av erfarenhet att detta är normalt att kroppen reagerar. Nålarna sätter ju igång en reaktion i kroppen.

Det ger med sig efterhand och det ska bli spännande att se hur det känns den kommande tiden av dessa nålar jag får nu.

Sjukgymnasten sa att det finns flera olika varianter på hur kineserna använder akupunktur och TCM och det är jag övertygad om att det gör.

För kineserna har ju arbetat med akupunktur i flera tusen år. Så de vet vad de håller på med.

Tidigare idag åkte jag på en släng av maginfluensa. Tack och lov var den kortvarig och läget har varit någorlunda stabilt sedan eftermiddagen. Fast krafterna är få och jag känner mig matt och har värk i kroppen.

Dagens intag av föda har bestått av 2 koppar fänkålste, 1 glas avslagen coca cola, 1 rostad smörgås och 2 kokta mosade potatisar med smör på.

Och det är klart att brist på intag av föda bidrar förstås också till att krafterna är färre än vanligt.

Jag bor kvar hos föräldrarna och pappa blev också sjuk i morse. Mamma däremot är fortfarande frisk och det hoppas jag verkligen av hela mitt hjärta att hon får fortsätta vara.

Jag hoppas att jag mår mycket bättre imorgon.

Min tanke har varit att sedan julaftonskvällen skicka ut en försenad julhälsning och önska god fortsättning. Som synes har detta inte blivit av, då jag har varit trött och har haft en släng av nackspärr.

Fokus har istället legat på att ta det lugnt.

Jag får se vad jag orkar med de närmaste dagarna. Just nu är det mycket vila som gäller.

Jag hoppas att alla mina läsare har haft en trevlig, härlig och lugn jul!

Veterinären berättade även att Pepsi inte ville vara ensam, så de hade haft henne på ”torget”, som hon sa, där det fanns personal hela tiden så att hon hade dem runt omkring sig.

Visst är Pepsi ensam hemma när föräldrarna åker iväg och handlar. Fast hon föredrar ju sällskap förstås.

Lite längre fram när stygnen har läkt bort ska vi även dit och träffa en sjukgymnast för att lära oss hur vi på bästa sätt ska jobba med Pepsis rehabilitering på hemmaplan.

Jag var med dit för att ta del av informationen, då jag dels om ett par veckor ska passa Pepsi en helg och dels kommer att vara där en hel del nu i början när hon är konvalecent, så att föräldrarna kan åka iväg och uträtta ärenden och gå promenader. Pepsi får gå 5-6 minuter åt gången cirka 4-6 gånger om dagen. Allt beroendes på vad hon orkar med.

Sedan underlättade det på vägen hem i bilen att jag var med för Pepsi visste inte riktigt hur hon skulle sitta eller ligga i baksätet. Hon var fastspänd i sin bilsele och jag satt sedan och höll undan bilbältet för att undvika att det hamnade ovanpå operationssåret. Pepsi har nämligen inget bandage eller plåster ovan på stygnen.

Väl hemma lånade jag föräldrarnas bil i ett ärende och sedan var jag där hemma ett bra tag, på middag och även efteråt en stund. Pepsi vankade omkring och hade svårt att bestämma sig för var hon skulle lägga sig.

Vi tog undan hennes korgar och la dynor och hennes fällar direkt på golvet. Hon ska nämligen undvika hopp och skutt och ansträngande rörelser. Det är mycket vila som gäller nu för Pepsis del.

Och hur lätt är det med en liten glad hund som tycker om att röra på sig? Det gäller att vara vaksam på henne och tänka till vad gäller möbleringen.

Inne i föräldrarnas rum hade mamma lagt upp en pall i en fåtölj som Pepsi gärna ligger i. Vanligtvis hoppar Pepsi gärna upp i föräldrarnas sängar också. Och till hjälp har hon haft en fotpall som stått vid mammas säng. Den pallen är nu borta och hopp upp och ner från sängarna är ”No no” för Pepsi.

Soffan i matrummet är full med diverse saker, bland annat Pepsis korgar överst, för att undvika att Pepsi hoppar upp i soffan, som hon gärna gör annars. Vid trappan upp till övervåningen står en träskiva för att undvika att Pepsi ska gå upp för trappan.

Vi märkte att det var klurigt för Pepsi att veta hur hon skulle lägga sig ner och naturligtvis har det ju med operationen att göra. Men jag kom även på att hon helst ligger på höger sida och det blir lite svårare så här i början när hon är nyopererad. Det där löser sig och hon finner själv på råd hur hon ska lägga sig ner för att kunna vila och sova på ett bra sätt.

Mamma var iväg ikväll i ett ärende och hade utan att tänka sig för lämnat garderobsdörren i hallen öppen. Jag stod inne i köket och hör lite bök och stök i hallen och går dit och ser att dörren till garderoben är öppen. Där inne stod Pepsi bland skor och var på väg att lägga sig till rätta.

Sicken söt liten filur!

Jag var vänlig och bestämd och sa att hon fick komma ut därifrån och det gjorde hon. Sedan stängde jag dörren till garderoben. Pepsi var fram och nosade på den stängda dörren, men den förblev stängd.

När jag senare berättade för mamma om vad som hänt, sa hon att när hon är hemifrån och om dörren till garderoben står på glänt går Pepsi gärna in och lägger sig där. Det är väl en trygghet för henne. Men hur bekvämt är det att ligga på skor?

Ja, som sagt, det gäller att tänka till och vara uppmärksam på Pepsi så att hon gör minsta möjliga rörelser, till en början i alla fall.

Jag hade tänkt fixa med bloggen ikväll, med diverse foton och svara på kommentarer. Fast det får bli när jag känner mig piggare. Jag har varit hemifrån ganska länge idag och det är en anspänning att ha koll på Pepsi så här i början efter operationen.